Sallat, batavia-
Lactuca sativa var. capitata crispum
Bataviasallat har länge varit en mycket uppskattad huvudsallat, framför allt i Frankrike. Den är nästan lika spröd som isbergssallat, men smakar mer, är mera näringsrik och betydligt lättare att odla. Dessutom klarar den av ett kyligare klimat.
En fransk sallat från mitten av 1800-talet med burgunderröda blad som övergår i...
Mer info →
Bataviasallat från Spanien. Den vill inte gå i blom trots att sommaren är ljus, torr...
Mer info →
En gammal, starkväxande batavia från Grenoble i sydöstra Frankrike. Den bildar ett...
Mer info →Sådd
Så glest och ca. 0,5 cm djupt. Fröna behöver ljus och en temperatur under 18°C för att gro. Högre temperaturer ger sen och svag groning. Sallat kan drivas mycket tidigt i växthus (jordtemp. min. 5°C) eller sås inomhus och i drivbänk 3-5 veckor innan utplantering på friland. Avhärda plantorna successivt. Plantera dem grunt och vattna. Väl avhärdade tål de flesta flera minusgrader. Direktsådd kan ske så snart jorden reder sig. Vattna i såraden om jorden är torr. Det sänker också temperaturen lite vid högsommarsådd. För att ha tillgång till färsk sallat hela sommaren och hösten, så i omgångar eller flera sorter med olika utvecklingstid. Sen höstsådd för övervintring kan lyckas även i Norrland.Avstånd
Gallra i god tid. Huvudsallat, i synnerhet isbergssallat, behöver ett plantavstånd på 25-30 cm för att kunna bilda huvud. Övriga sorter 20-25 cm. Håll ett radavstånd på 35-50 cm.Skörd
Huvudsallaterna skördas så snart de bildat huvud. Plocksallaten efterhand som bladen växer till eller som hel fullvuxen planta.Frö
1g innehåller 700-1100 frön. En normal portion sår 5-10 meter på friland eller ger 100-250 plantor för utplantering. För 100 sträckmeter behövs ca. 5g vid direktsådd. 20g ger plantor till 1000 m2. 50-100g behövs för att direktså 1000 m2.Mer information
Historia
Sallat är en korgblommig växt och har odlats långt innan vår tideräknings början av både perser, egypter och greker. Ursprunget hittas i den gyllene triangeln i Sumerenas rike kring Eufrat och Tigris. Troligen har den selekterats fram ur ett vanligt "ogräs” – taggsallat (Lactuca serriola), kring tiotusen år före Kristus.Romarna, som har spridit många grönsaker över Europa, tog över sallatsodlingen efter grekerna. Det var inte bara plocksallat i olika färger, utan också huvudsallat med avlånga lösa huvuden, så kallat cos-sallat, efter den grekiska ön Cos där romarna hittade den. De använde sallat både som mat och medicin. Vår vanliga huvudsallat dyker upp under medeltiden och har, efter en trevande början, blivit den mest odlade sallaten. Nu tillsammans med de senare formerna isbergs- och bataviasallat.
Odla sallat
Sallat kan man odla på de flesta jordar, men den bästa får man på en mullhaltig, lucker och fuktig jord. Den har ett måttligt behov av näring och tillgången på fosfor och kalium är betydligt viktigare än kväve, som i överskott ger lösa huvuden.
Odla gärna sallat tillsammans med morötter, rädisor, jordgubbar, gurkor och lök, men inte med fänkål eller vinruta.
Angrepp av insekter är ovanligt. Eventuella bladlöss kan bekämpas med upprepade kraftiga vattenduschar, algomin eller träaska, färskt nässelvatten, renfane- eller malörtsté.
Under regniga perioder kan sniglarna göra stor skada. Håll dem under kontroll med olika fällor som vittjas dagligen och upprepad spridning av kalk, träaska, sot, stenmjöl, algomin eller salt.
För att förhindra eller mildra svampangrepp, som är ett betydligt större hot för sallaten, är växelbruk viktigt. De flesta mögel- och rötsporerna är jordbundna, så att spruta både jord och småplantor med algextrakt och/eller fräkenspad har bra effekt.
Läs mer om fröodling av sallat här.
