Fröpolitik

---

Februari 2024

En bomb i grönsakslandet

- nya frölagar på gång

Gästinlägg av Runåbergs Fröers medarbetare Sivert Stiernebro.

Bryssel juli 2023. Utanför EU-parlamentet demonstrerar klimataktivister och bönder med traktorer på varsin gata. Inne i byggnaden röstar parlamentet om naturrestaureringslagen, som ska reservera mark till vild natur och biologisk mångfald mellan odlingarna. Samtidigt publiceras ett annat lagförslag som handlar om vad som ska växa inne i odlingarna. Ska det finnas biologisk mångfald där? Eller bara sorter som sponsras av storindustrin?


EU:s lista över tillåtna sorter
Stanna upp ett ögonblick mellan butikshyllorna. Vem har tillverkat varorna? Vem har packat dem och satt på etiketten? Ingen du sett i ögonen, men det finns regler. En vara skall motsvara förväntan. Det som är inuti fröpåsen ska vara det som står skrivet utanpå. I samband med att den inre marknaden fick sina konturer upprättades en officiell sortlista där alla sorter som såldes i EU skulle vara inskrivna. Du skulle vara säker på vad för frö du köpte. Distinkt, enhetlig och stabil måste en sort vara så att den går att känna igen. Alla plantor ska vara likadana. Det finns en sortägare som förvaltar originalet och får betalt för sitt arbete med sorten.

Året var 1972 och tron på industriella system och global handel stod på sin höjdpunkt. Ett sortregister passar som hand i handske i den kontexten, men ute i länderna har myndigheterna mött en verklighet som inte alltid stämmer med kartan. Det finns, hör och häpna, människor som har egna trädgårdar och odlar till sina hushåll eller grannskap. Sorter uppskattas och efterfrågas fastän (eller tack vare att) de har anpassat sig till lokala förhållanden – klimat, jord, odlingstekniker och smakpreferenser – till den grad att de inte längre kan kopplas till ett bestämt original. Kanske har det aldrig funnits ett. De traditionella växterna är ingens egendom precis som vilda växter och djur (så även vi människor trots historiska försök att dela in oss i raser).

Hur har regleringen fallit ut? Ibland har fröer utanför normen städats bort. Vissa har fallit i glömska, andra återupptäckts – i tid eller för sent. Fler och fler odlar gråärter igen, medan blomkål med resistens mot vissa typer av mögel är borta för alltid. Ibland har lagen tolkats snällt eller helt enkelt inte följts. I Sverige har kampanjer för rätten att tillgå och odla alternativa sorter bidragit till möjligheterna att fortsätta erbjuda dem. Olika grad av ohörsamhet mot EU har förekommit i flera medlemsländer. Även statens tjänare uppfattar det absurda i att fröer som sålts och såtts i över hundra år blir förbjudna av administrativa skäl. Senast var det brittiska sorter som suddades i EU:s lista efter Brexit.

Med tiden har anmärkningarna duggat allt tätare om att EU:s inre marknad inte fungerar eftersom, i praktiken, olika regler gäller från land till land. Kommissionen har länge försökt bringa ordning i klassen, men inte lyckats få stöd av parlamentet. Nu har de gjort ett jättearbete för att samla in synpunkter och jämka vitt skilda intressen genom enkäter och samråd som undertecknad deltagit i.


I maktens rum
Rosenbad 5 september 2023. Efter mingel i foajen tar vi plats i konferensrummet. Ingrid Karlsson från Jordbruksverket går igenom vad den nya lagen skulle innebära jämfört med den nuvarande. Jag har noggrant läst på men blir ändå överraskad. Det planeras fler kontroller och de ska finansieras med avgifter. Möjligheterna att sälja frö som saknas på den officiella sortlistan är långt ifrån självklara. Det står att undantagen ska finnas, men den segdragna konflikten om det finstilta har kommissionen löst genom att ge sig själv suveräna befogenheter att tolka och verkställa. Vem kommer de då att lyssna på?

I mötet andra timme får varje deltagare hålla ett anförande. Vi är omkring 25 personer och maktbalansen är som mellan lobbyisterna i Bryssel, alla utom tre kommer från universitet och branschorganisationer med inte riktigt samma perspektiv som mitt. Mannen från Svenska Utsädesföretagens Förening ondgör sig över att bönder ska få dela fröskörden med sina grannar. “Det trodde jag tillhörde medeltiden!” Han befarar en alternativ handelsväg med mindre kontroll och uteblivna inkomster till växtförädlarna. “Följden blir sämre sorter!”

Min tur. Jag sväljer och inser stundens allvar. Ingen annan kommer att säga det jag känner måste bli sagt. Efter trettio år på Runåbergs Fröer har jag erfarenhet av hur juridiken uppfattar traditionella sorter och arbetsmetoder som problematiska eller rent av illegala. Det är vackert att samhället börjar inse värdet av odlad mångfald, att fritidsodlare och kulturarv över huvud taget nämns, men ska det bli mer än vackra ord behövs ett annat tänkesätt. Jag fortsätter förklara:


Små och många – vi behövs!
Levande organismer är inte som andra varor. Skruv och spik har bestämda mått, det som lever är i förändring. En vuxen är inte som ett spädbarn och plantan liknar inte fröet. Genom förändring från en generation till nästa har all världens olika livsformer sett dagens ljus. Genom försök och misstag har de steg för steg anpassats till olika omständigheter. På detta "förarbete" vilar jordbruket och handeln när man väljer ut och använder vissa växter.

“Följden blir sämre sorter!” sades det. Sämre, bättre, vem har mandat att avgöra det? Det beror ju på vem som får frågan, var och när. När det uppstår någon form av kris – säg att en skadeinsekt plötsligt får stor spridning – är "de bästa" inte bäst längre. Vad gör vi då om alternativen blivit begränsade eller förbjudna? Det handlar om att vara eller icke vara, inte bara för enstaka grönsaksrariteter eller enstaka fröfirmor. Möjligheterna att äta oss mätta i framtiden hänger på i vilken grad vi lyckas bevara den biologiska mångfalden hos växterna vi odlar. En handfull multinationella företag räcker inte. Inte en handfull genbanker heller. Mångfalden tynar bort av inavel och genetisk drift på samma sätt som hos vilda djur i isolerade reservat. Hållbara livsbetingelser saknas. Under 1900-talet förlorades 75% av kulturväxternas genetiska variation. Det finns ett begrepp för denna smygande process: ”funktionell utrotning”.

Därför är det livsviktigt att traditionell fröframställning får tillräckligt utrymme. Där anpassas växterna till den miljö de ska leva. De håller jämna steg med skadegörares utveckling, klimat och andra miljöfaktorer. De blir olika. Det betyder att alla inte alltid kan vara bäst, men kanske upptäcker du dina favoriter i mängden.

FN har länge uppmärksammat hoten mot växtresurserna och människors möjligheter att framställa föda. Deklarationen om bönders mänskliga rättigheter innehåller rätten att förvalta vår ärvda frörikedom. Men snarare än FN är det EU:s regler och handelskrav som sätter standard för hela världen. Är de nya frölagarna ett steg åt rätt håll, eller motsatsen?

Det märks att förslagsställaren har tänkt till för att täcka in alla förekommande växtförökningsmaterial och användningsområden. En sort som inte kvalificerar sig för den officiella listan kan registreras som "bevarandesort", faller den utanför ramen även där finns kategori efter kategori med olika specialregler. Alla ska in i systemet – en sorts folkbokföring på växter. Det kan bli en öppning där många sorter har möjlighet att komma ut som lagliga. Det kan också bli hopplöst dyrt och krångligt att hantera udda fröer. Registrering och kontrollavgifter kan bli ett effektivare hinder än uttalade förbud, som ju väcker varje odlares protestlust!

Det talas om att kontrollen ska vara riskbaserad. Större verksamheter som hanterar större mängder som kan vålla problem i ett större område fordrar större kontroll. Gäller det motsatta då – att mindre verksamheter fordrar mindre kontroll? Nej, både utsädeslagstiftningen och växtskyddsförordningen är grundligt utformade för storskalig livsmedelsproduktion. Där fyller kontrollen en viktig funktion, ibland livsviktig med tanke på invasiva organismer och gentekniker. Men man kan tycka att den borde hållas inom sin kontext. Så tolkas det nuvarande direktivet i Danmark, fröhandel inriktad mot fritidsodlare berörs ej. Och man kan tycka att den borde gälla volymer som står i proportion till kontrollapparaten. Det är skillnad på många hektar och några tiotal sträckmeter, plantor och frö kontrolleras av odlarens egna ögon vid skörd och rensning för hand. Liten skala och små mängder ger varken stora risker eller stora inkomster. Men de ger stora bidrag till mångfalden av den enkla orsaken att vi är, eller skulle kunna vara, många.

Ungefär så mycket fick jag sagt på fem minuter inför topparna på regeringskansliet.


Kampen fortsätter, samtalet fortsätter...
Lagen planeras att klubbas under våren 2024 och börja gälla tre år senare. Kommer man att få odla sin trädgård i fred sedan? Tror inte det, striden om fröhandelns villkor kommer att fortsätta så länge det finns motstridiga intressen. Så är det i en demokrati. Om vi tystnar kommer industrin att leda utvecklingen, men det öppna samtalsklimat som EU och Jordbruksverket utvecklat på senare tid bådar gott.

Vad kan du och jag göra? Handla hos små producenter. Ta gärna eget frö och dela med dig av det. Allt sådant bär upp en viss variation som ger systemet bättre motståndskraft. Om det slår ner en “bomb”, någon form av påfrestning, kris eller bara nyfikenhet på något annorlunda, så ökar chansen att det finns plantor och sorter som motsvarar behovet.

Sist men inte minst, lyft frågan, sprid kunskap om den! Det försöker vi på Runåbergs Fröer göra. 

Sivert Stiernebro

---

Januari 2024

Vem ska ha makten över fröerna?

Om öppenpollinerade sorter och F1-hybrider

I vårt sortiment hittar du inga F1-hybrider överhuvudtaget, utan enbart fröer till så kallat öppenpollinerade sorter. Det grundar sig i att vi anser att det är odlaren, inte företagen, som ska ha makten över fröerna. I den här artikeln reder vi ut begreppen och förklarar vad som ligger bakom vårt vägval.

F1-hybrider, vad är det?
Du kanske har hört talas om F1-hybrider? En F1-hybrid skapas genom att två genetiskt olika, hårt inavlade “föräldrasorter” manuellt korspollineras med varandra under strikt kontrollerade former, för att få fram en helt ny sort som har en kombination av föräldrarnas egenskaper. Siffran 1 betyder att det är den första generationen efter korsningen. 

Öppenpollinerade sorter
Att en sort är öppet pollinerad innebär att den befruktas med hjälp av djur, såsom insekter och fåglar, eller med till exempel vind och regn. Även självfertila sorter kan vara öppet pollinerade. De öppenpollinerade sorterna är frökonstanta, vilket betyder att en plantas egenskaper förs vidare i dess frö. Om du sparar en ärtskida över vintern och sår ärtorna året därpå kommer plantorna som växer upp att vara av samma sort som fjolårets planta. Öppenpollinerade sorter vilar också på en bred genetisk bas, vilket innebär att plantor av samma sort kan ha olika egenskaper: de kan till exempel vara olika kraftiga och frukterna kan mogna olika snabbt. 

Vem ska ha makten över fröerna?
F1-hybriderna gör det alltså omöjligt för odlaren att själv föröka sina plantor med fröer. Ju mer dessa sorter tillåts dominera marknaden, desto mer koncentreras makten till de företag som skapar hybriderna. Idag äger några få företag merparten av all världens utsäde och tjänar enorma summor. I flera länder runt om i världen har lokala frön till och med förbjudits, och befolkningen har istället tvingats att använda storföretagens hybrider. 

Att kontrollera utsäde innebär också i slutänden att kontrollera mat – det allra mest grundläggande i människans existens. Vi anser att makten över maten ska ligga hos odlaren; därför har vi valt att enbart erbjuda fröer till öppenpollinerade sorter.

Fritt fram för fria fröer!

---

Mars 2022

Att vårda fröernas mångfald

Gästinlägg av Runåbergs Fröers medarbetare Sivert Stiernebro.

Tid att så. Kanske du sitter med några av dessa små underverk i handflatan. Men varifrån kommer de? Uppvuxen på en lantgård visste jag att mat inte blir till i affären. En morot växer upp ur ett frö. Men varifrån kommer fröet?
”Från affären!”
Faktiskt nöjde jag mig med det svaret. Jag var stolt över hemodlade grönsaker men tog fröer för givet, tills jag steg in bland hyllor med doftande frö hos Johnny och Barbro på Runåbergs Fröer. Det var då jag fick klart för mig att vi behöver kämpa för deras fortsatta existens.


Levande minnen
Min första egna tomat hade mognat på en planta vid uthusets vägg. Den var söt, frisk och fylld av arom. Den smakade annorlunda än tomater från affären, men var det för att det var jag som hade odlat den? Inte bara. Hade jag sått samma frö som odlare med varma växthus skulle jag troligen inte ha fått några tomater alls vid vår vägg. Det här var en annan sorts tomat.

Åter till frågan: varifrån kommer fröet? Ett längre svar är att det kommer från en planta som växte ur ett frö, som i sin tur också föll från en planta som... Det svaret tar aldrig slut, fast någonstans försvinner spåret någonstans bortom horisonten i det förflutnas dunkel. Det är som släktforskning. Eller smittspårning.

Det är utan tvivel så att de första tomaterna växte i Anderna, men släktträdets finaste förgreningar som givit upphov till alla dessa sorter och egenskaper kan vi bara ana. Varje planta bär med sig tidigare generationers omgivningar som levande minnen. Det kan handla om allt från en ettrig insekt till smakpreferenserna hos någon som valde plantor att samla frön ifrån. Klart det underlättar om hon eller han hade en smak som liknar din! Och om krypet som lurar i ditt land gnagde även på dina grönsakers anonyma förfäder. Är det något vi kan ta för givet?

Tyvärr inte. På ett århundrade har 75% av nyttoväxternas genetiska mångfald dött ut enligt FN-organet FAO. Alternativen lever i skuggan av lagstiftning anpassad till stora företag och volymer.


Papperslösa växter
Om du tar eget frö och sår dem igen på samma ställe, kommer det att påverka växternas ärftliga egenskaper. ”Efter tre generationer märktes skillnad, de gav bättre”, sa Johnny Andreasson om kålroten han odlade högt uppe på det norrländska berget. Har du en sort som odlats länge där du bor, var rädd om den! Men långväga gäster kan överraska. ’Piracicaba’ är en broccoli från Brasilien som växer utmärkt hos oss, andra kan bli trotjänare efter ett antal år i sin nya miljö.

Det var så det gick till när det började odlas i Sverige. Växterna har följt med människor som rest eller flyttat, och steg för steg anpassat sig till våra klimat- och ljusförhållanden. Kål härstammar från Sydeuropa, morötter började odlas i Afganistan och konsten att odla spannmål hade de första svenska bönderna tagit med sig från Mellanöstern. Det var där det vilda vetet och kornet växte – under vintermånaderna. Deras stora frön var anpassade för att vila sig igenom torra somrar, men samspelet mellan växt och människa framkallade med tiden helt andra möjligheter.

På den tiden odlades frö i varje by. Växternas mångfaldigande var en självklar del av deras förekomst på olika platser. Idag är utsäde en handelsvara och en vara ska motsvara förväntan, det finns ingen plats för överraskningar. Misstag och fusk i den långa kedjan mellan jord och bord måste gå att spåra och åtgärda. Därför får jordbrukare högvis av blanketter att fylla i, och växter som avviker från dokumenten får inte förekomma på marknaden även om sorterna odlats i hundratals år.

Får ogräs och ohyra förekomma? Eller virus? Nej, men det gör de ändå! De har inte slutat utvecklas och finslipa sina livsstrategier, mitt ibland oss skapas nya och åter nya variationer. Får klimatet förändras? Eller din smak?

Det går inte att undvika eller förneka alla förändringar. Grödornas evolution behöver fortgå, men det är inte alldeles enkelt att vara motvalls. Maktkoncentrationen är extrem, företag i storleksordning med stater vinner ofta dragkampen om lagarna. Ändå har ingen jag någonsin tagit upp saken med, varken minister eller myndighetsföreträdare, stått fast vid att dessa fantastiska grönsaker ska utrotas eller vara förbjudna bara för de är 'papperslösa'.


Att sprida fröer, kunskap och makt
”Alla Coca-Cola är lika och alla är goda.” Popkonstnären Andy Warhole satte ord på en attityd i vårt samhälle. Du kan vänja dig vid likformiga varor på löpande band till den grad att naturliga variationer blir lika främmande som skrämmande. Inget får sticka ut, kanske inte ens du själv.

Vad döljer sig bakom skalet? Frön kan verka ’lika som bär’ men med små steg kryper växterna fram ur sina höljen och bekänner färg. Några drag är tydliga hos den späda plantan, andra märks när en blomma slår ut eller ett kålhuvud knyter sig. Vissa kanske inte visar sig förrän vi har gått varvet runt och sått fröna som mognade på samma planta, eller flera generationer senare.

Det är banne mig skandal att kunskap om växtförökning är begränsad till en liten klick experter. Varje människa behöver äta. Det borde tillhöra allmänbildning hur man tänker för att hålla liv i en växtsort. För det är ju inte så enkelt som att bara ta frö eller sticklingar från de för tillfället ’bästa’ plantorna. För att växterna ska hålla sig friska på längre sikt måste det till ett större sammanhang.

Att bilda frö är en omistlig del av blommande växters existens. Det ger förnyelse och utveckling. Betrakta fröets anatomi. Det är utformat för att resa och spridas, och vi på Runåbergs välkomnar fler att odla frö och sprida det vidare genom oss och andra nätverk. Bara tillsammans, många olika på varsitt håll med sin jord, sin smak och sina tillfälligheter, kan vi samla in ett tillräckligt stort urval av växternas minnen. Minnen, som liksom våra personliga minnen lever och utvecklas, skapar nya kombinationer och nya erfarenheter ur de gamla. Då skapas mer liv än som dör.

Det här var ett axplock från min bok Mångfaldens Gåta som säkert behöver ett par år till på sig att bli klar efter responsen jag fick på första utgåvan. Det är ju inget litet projekt att försöka sammanfatta hela universums mångfald...

Sivert Stiernebro

---

Januari 2020

Inledning till sortlista 2020-2021

Bästa odlare,

För 38 år sedan startade vi en liten fröfirma på berget ovanför Runån i Ångermanland, på gränsen till Jämtland. Redan från början har vi haft en speciell vurm för traditionella sorter, så kallade kulturarvssorter. Inte bara för att de har uppskattats under lång tid, utan också för att många äldre sorter visat sig ha mer smak, bättre motståndskraft mot sjukdomar och rimligare krav på näring. Det har blivit lite av vårt signum att försöka bevara och erbjuda frön av sorter som har försvunnit i den moderna fröhandeln, som numera har ett alltmer likartat sortiment, styrt av globala utsädesproducenter. Det har inneburit att vi själva producerar fröer av flera traditionella sorter för att förhindra att de försvinner för alltid.

Under alla år har jordbruksmyndigheterna motarbetat oss med allt striktare regler om vad som får finnas på den svenska och europeiska marknaden. Kontroll är viktigare än mångfald. Myndighetena har inte visat någon förståelse eller uppmuntran alls för att bevara allas vårt fröarv. Inträdet i EU innebar ännu hårdare restriktioner med krav på att allt utsäde måste vara registrerat i den officiella sortlistan. En komplicerad och kostsam process, möjlig enbart för stora fröproducenter. Ett litet undantag infördes för åtta år sedan, efter omfattande protester, med en så kallad amatörsortlista (”varieties of conservation varieties developed for growing under particular conditions”), där vem som helst, mot en viss kostnad, kan registrera en sort utan att ha några äganderättigheter till den. Samtidigt upprättades också en bevarandesortlista ämnad endast för lokala och regionala sorter, som enbart får förekomma i regionen där de odlas. Dessa två listor, som öppnade för en rikare mångfald av sorter, hänger löst idag efter att EU-kommissionen i sitt senaste förslag till nya direktiv för fröhandeln ville begränsa eller ta bort dem. Allt för att gynna de företag som vill ha kontroll över allt utsäde – den som äger utsädet styr världen.

Som tur är fick inte kommissionen gehör. Både jordbruksutskotten och parlamentet i EU sade stopp och belägg, det här går för långt. Förslaget måste omarbetas och nu väntar hela frömarknaden på vad kommissionen kommer att presentera. De värsta följderna av förslaget, med utslagning av många mindre fröproducenter i Europa, kommer förhoppningsvis att mildras. Men målet för kommissionens arbete är tydligt: skydda och berika de redan mäktiga.

Mer än 70 procent av allt utsäde ägs idag av fem globala företag i kemi-, utsädes-, läkemedels- och oljebranschen och inte sällan samarbetar regeringar och jordbruksmyndigheter i många länder intimt med dessa företag. I flera länder har många lokala, äldre sorter förbjudits till förmån för de multinationella utsädesföretagens nya hybrider och GMO-sorter. Dessa nya patenterade sorter är anpassade till ständigt ökande konstgödselgivor och användning av kemiska bekämpningsmedel, som tillhandahålls av utsädesföretagen. Många bönder, i framför allt så kallade utvecklingsländer, har dukat under i kampen för överlevnad då de skuldsatt sig djupt när de tvingats köpa nya fröer, bekämpningsmedel och ny konstgödsel varje år.

Allt är dock inte nattsvart för vår framtida odling och försörjning. Över hela världen ökar protesterna mot de ofta hänsynslösa agribusiness-företagen, som i sin jakt på större utdelning offrar fruktbarheten i vår matjord. Många organisationer runt om i världen kämpar idag för att bevara den biologiska mångfalden och för rättigheten att få odla de sorter som generationer har förlitat sig på. På internet finns det åtskilliga projekt världen över som arbetar för ett friare frö. I länder som Indien, Malaysia, Moçambique, USA och Australien pågår ständiga processer och protester kring rätten till ägande av naturliga resurser. Det håller inte längre att överlåta till några få multinationella företag och kontrollbyråkrater att bestämma över vad vi ska odla. Låt oss odlare själva få bestämma. Vi är de bästa att avgöra vad som är odlingsvärt eller inte.

Vi på Runåbergs har i alla år arbetat för biologisk mångfald och ett hållbart bruk av de resurser vi har till buds. Klimathot och utplåning av arter fortsätter i oförminskad takt och våra politiker verkar oförmögna att verkligen förändra något. Kanske är det först när det kommer till deras egen dörr som vi kan vänta oss nödvändiga drastiska åtgärder. Men mycket har även förbättrats de senaste åren. Medvetenheten om vårt beroende av jorden och alla dess organismer, stora som små, har ökat betydligt. För tio år sedan fanns knappast några ekologiska grönsaker i affären, till exempel. Nu, med omtanke om vår egen hälsa, går det att hitta allt vi behöver odlat utan gifter och syntetiska tillsatser. Med mångas hjälp kanske vi klarar oss ur denna grottekvarn.

---

November 2018

Hej kära odlare,

 

2017 var ett omvälvande år för oss. Vi gick från att ha varit en enskild firma sedan 1982 till ett familjekooperativ, eller ekonomisk förening som det heter hos Bolagsverket. Under sommaren har vi även arbetat intensivt med att anlägga våra nya odlingar här på västkusten, som trots en något kylig säsong har gett en del fina skördar. Att bryta ny odlingsmark har än en gång påmint oss om att vår omsorg om jorden är av största betydelse.

Vårt tunna lager av matjord, tillsammans med sol, vatten och luft, är förutsättningarna för allt liv på jorden. Och det är växterna som står för all omvandling av ljuset till energi. 10-20% av en växts byggnadsstenar kommer från jorden, resten byggs upp av de ämnen som finns i vår atmosfär. Väte, kväve, syre och framför allt koldioxid som med fotosyntesens hjälp omvandlas till energi, som i sin tur med hjälp av jordens mikroorganismer bygger upp växtens alla beståndsdelar och är nödvändig för jordens aggregatstruktur.

Under de senaste åren har analyser visat att samspelet i jorden är mycket mer komplicerat än vad vi kunnat föreställa oss. En växt i en fruktbar och balanserad jord kommunicerar med framför allt olika svampar och bakterier för att tillgodose sina behov. Växterna delar med sig av sin insamlade energi, framför allt som olika kolföreningar, till myriader av olika mikroorganismer i jorden. Mer än hälften av den genererade energin avger växterna genom sina fina rottrådar i sitt ömsesidiga förhållande till jordens organismer. I utbyte får växten alla de näringsämnen, inklusive antibiotika och vitaminer i organisk form, som den behöver för att växa och utvecklas till en frisk och motståndskraftig planta. Detta nödvändiga samspel har vi tills nyligen varit omedvetna om, men har med forskningens hjälp nu börjat förstå innebörden av. I en fingerborg med levande jord finns det fler organismer än det finns människor på jorden.

De flesta av oss är bekanta med att baljväxter i symbios med kvävesamlande bakterier och svampar bidrar till att öka tillgången på kväve för växterna. Mindre känt är att i stort sätt alla växter bidrar med kväve och andra näringsämnen i varierande omfattning. Vid studier av framför allt mykorrhizasvampar i jorden har nu upptäckts ett mångfasetterat och vida utbrett samarbete mellan jord och växter. Med ett ofattbart stort nät av svamphyfer (de fina trådar svamparna består av), sprider sig mykorrhizan över kilometerstora områden och kommunicerar blixtsnabbt med andra mikroorganismer och växter för att bibehålla balansen i jorden.

De kemiska växtskydds- och näringsmedel som används i stor omfattning idag, har en mycket skadlig inverkan på detta samspel mellan jord och växter. Lättlösliga gifter och näringsmedel rubbar förutsättningarna för ett normalt liv i jorden. Svampar och bakterier slås ut och för att klara livhanken tvingas växterna ta upp den tillgängliga konstgödseln som finns upplöst i markvätskan. Men i den kemiska gödseln finns endast ett begränsat förråd av näringsämnen, vilket leder till brister av mikronäringsämnen och organiska föreningar i växten. Som i sin tur får betydligt mindre motståndskraft mot sjukdomar, insektsangrepp, torka, kyla etc. I det så kallade moderna jordbruket, som är helt beroende av dessa tvivelaktiga tillsatsmedel, utarmas de livsavgörande organismerna år efter år. För att till sist tömma jorden till att endast bli ett livlöst medium för att hålla växterna på plats. Vi ser redan nu hur konsekvenserna av vårt vårdslösa sätt att bruka jorden påverkar balansen såväl i vår jord som i vår atmosfär.

Vi spyr ut skadliga ämnen i vår omgivning i en aldrig skådad omfattning och en av de största utsläppssyndarna är vårt jordbruk, som trots sin stora negativa påverkan på klimatet, inte brukar nämnas i miljödebatten. Våra jordar som ofta ligger nyplöjda och nakna under hela vinterhalvåret formligen vräker ut CO2 i vår atmosfär och läcker ut kväve och fosfor till alla vatten. Och den energislukande tillverkningen av konstgödsel ökar på utsläppen. Allt detta är en oroande utveckling som inte verkar gå att stoppa så länge vi fortsätter med vårt energikrävande och miljöförstörande leverne.

Vår överlägset bästa chans för att vända den här ödesdigra utvecklingen är att utnyttja växternas förmåga att ta till sig och binda atmosfärens koldioxid i organiska föreningar i jorden. Enligt den senaste forskningen skulle vi, med ett mer målmedvetet brukande av jorden, kunna återställa balansen både i luften och i jorden inom en snar framtid. Med så stor mångfald växter som möjligt på våra åkrar och genom att aldrig låta matjorden ligga öppen någon längre tid, förbättrar vi snabbt våra möjligheter att vända utvecklingen till en mer blomstrande framtid. Fotosyntesen gör det mesta av jobbet. Men det gäller för oss att hjälpa till så mycket vi kan om vi ska kunna överlämna den här planeten i hållbart skick till kommande generationer.

Vi hoppas att säsongen 2018 blir den bästa hittills och önskar alla God Odling.
Varma hälsningar Runåbergs Fröer 
 

---

Januari 2016

Bäste odlare och vän,

I slutet av 2015 fick vi äntligen ett nytt klimatavtal i Paris. Nästan alla jordens länder skrev på och det firades med pompa och ståt. Alla har insett allvaret att något måste göras och göras snabbt. Men tyvärr finns inga bindande formuleringar med i avtalet. Utan snarare förhoppningar om att alla ska försöka ta sitt ansvar och göra sitt bästa. Alla vet att det går åt pipan för en stor del av jordens befolkning om vi inte lyckas stoppa och vända utveckligen. Framför oss väntar en allt mer förgiftad miljö med katastrofala följder för allt liv.

Att avtalsmakarna i Paris koncentrerade sig på utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen och glömde (undvek) så gott som totalt bort en av de viktigaste påverkarna i vår miljö, vår livsmedelsproduktion, är förvånande. Jordbruket är en av de största förbrukarna av både fossil och annan energi. I dagsläget går det åt betydligt mer energi att framställa vår föda, än vad den ger. Trots att allt bygger på gratis solenergi genom fotosyntesen.

Vårt moderna sätt att bruka jorden, med nakna jordar, syntetisk gödsel och giftiga bekämpningsmedel, läcker enorma mängder koldioxid till atmosfären. Långt mycket mer än vad hela transportsektorn gör, enligt vissa bedömare.

Vår matjord. Detta tunna, tunna skikt ytterst på vårt klot, mår inte bra i stora delar av världen. Sedan bruket av syntetiska gödsel- och bekämpningsmedel kom i allmänt ökande bruk sedan mitten av 1950-talet, har våra jordar blivit mer och mer utarmade. Vi förlorar enorma arealer årligen genom erosion av vind och vatten, förgiftning och överbetning.

För att behålla vår jord fruktbar för kommande generationer och återställa skadad åkermark, måste vi ändra vårt konventionella sätt att bruka jorden. Man behöver inte vara raketforskare för att inse att, som vi gör nu, årligen ösa ut milliontals ton syntetiskt framställd näring, tillsammans med allt mer sofistikerade gifter för att döda allt levande vi uppfattar som störande, är en ohållbar väg att fortsätta.

I FN´s regi hölls ett symposium med över 400 jordbruksexperter från olika delar av världen, för att diskutera framtidens bruk av vår åkermark. De var alla rörande eniga om att den enda hållbara vägen för att behålla fruktbarheten var ett uteslutande organiskt/ekologiskt synsätt i vårt brukande av jorden.

Att matjorden är en levande organism med, för oss, oöverskådligt invecklade processer blir mer och mer tydligt med modern forskning. Samspelet mellan växters rötter, som delar med sig av kolbaserad energi, tillverkad genom fotosyntes och luftens koldioxid, till myriader av bakterier och andra mikroorganismer, olika svamparter, bl.a. mykorrhiza som står för nätverket i jorden, och som får näring och vatten i utbyte, är mycket invecklat. Vi har bara börjat förstå vilken stor betydelse detta samspel under våra fötter har.

Två processer i jorden är speciellt viktiga. Den nedbrytande, kataboliska, som med hjälp av ett stort antal organismer, från maskar till bakterier, sönderdelar framför allt olika kolföreningar och frigör näringsämnen, men släpper iväg ansenliga mängder koldioxid till atmosfären. Visst är det bra att tillföra jorden organiskt nedbrytbart material i form av skörderester och gröngödsel. Men det måste balanseras av den anaboliska, uppbyggande processen som använder denna koldioxid till att bygga nya kolföreningar istället för att låta nedbrytningen ytterligare spä på vår koldioxidmättade luft. För att gynna denna bör vi så långt möjligt alltid ha marken täckt med en varierande växtlighet. Ju fler arter, desto bättre. Aldrig låta jorden ligga bar längre än någon månad. Trappa ner, för att slutligen helt överge konstgödseln. Stoppa användningen av gifter mot insekter, svamp och ogräs. Gifter som gör precis vad de ska göra, döda. Det tar tid att genomföra. Men tid är det enda vi har och omställningen är nödvändig.

I naturmark med en mångfald olika växter byggs ständigt ny humus upp av dessa nedbrytningsprodukter. Humus som tillsammans med aggregatbildningen är livsnödvändiga för matjordens fortlevnad. Aggregaten, som är en blandning av jordens mineraler och organiska substanser, bildar små klumpar som interagerar med växternas rötter och håller jorden porös så att luft och vatten kan cirkulera. Dessa två viktiga processer skadas allvarligt av vårt s.k. moderna sätt att bruka jorden.

Tyvärr finns det idag mycket starka och inflytelserika krafter som gör allt för att motverka utveckligen mot ett mera hållbart, organiskt jordbruk. Ofattbara summor står på spel för konstgödsel-, bekämpningsmedels- och bioteknikindustrin. Att vår hälsa försämras av näringsfattiga livsmedel med diverse giftiga rester, verkar inte spela någon roll för agrokemin. Tvärtom. Deras intressen i läkemedelsindustrin ökar istället deras vinster. Att genmodifierad mat sprids över världen, med tvivelaktiga fördelar och många risker, är ytterligare en riktig guldkalv för de globala livsmedelsföretagen. Än så länge.

Här i Sverige, liksom i många andra länder, pågår en debatt på tidningarnas debattsidor om vilka odlingsformer som är bäst. Vi hotas av dignitärer inom den akademiska jordbruksvärlden, som tagit på sig den allvetande kunskapens mantel, och med hjälp av sin statistik, att miljökatastrofer och svält kommer att drabba oss om vi skulle utveckla jordbruket i en ekologisk riktning. Att dessa kunniga och inflytelserika män inte vill lyssna till modern mikrobiologisk forskning eller ta del av de många lyckade försök som nu görs med integrerade grödor, är oroväckande. Att erkänna att man under en stor del av sitt yrkesverksamma liv arbetat under fel premisser, är inte lätt. I synnerhet inte om en stor del av den forskning man bedriver är beroende av stöd från kemiindustrin.

Vi kan framöver vänta oss allt tuffare tag från agroindustrin i takt med att intresset för ekologiskt odlad mat ökar. Både inom utsäde och livsmedelsproduktion kommer begränsningar med EU:s goda minne att genomföras.

Som tur är växer motståndet mot en total dominans av våra livsmedel på många olika fronter. Tack vare internet går inte informationen att stoppa. Det är bara vi konsumenter och odlare som kan förändra allt till det bättre för kommande släkten.

---

Januari 2015

Debatten kring ekologisk odling kontra konventionell har gått het under hösten och vintern, sedan professurer vid Ulltuna försökt dödförklara ekologisk odling. Och angreppen har fortsatt. Senast var det kycklingodlare på västkusten som bannar Göteborg för att de bara vill servera ekologiskt kött i skolor och på hem.
Odlingen utan konstgjord gödsel, gifter mot insekter, ogräs och svamp, antibiotika och andra läkemedel, GMO-soja och majs till djuren etc., är helt förkastlig. Vi kommer snabbt att svälta ihjäl, alla av oss. Vilken villfarelse många mäktiga män lever i.

Vi har levt med ekologisk odling i många tusen år och den förbättras ständigt. Att helhjärtat satsa på den är enligt FN's samlade jordbrukspanel, den enda vägen att gå vidare. Att några decenniers hejdlösa kemiexpriment ska rädda oss för framtiden är det ingen som allvarligt tror på. Men så länge det ger klirr i kassan, lär det fortsätta tills det mesta är kontaminerat över gränsvärdena.

Agrokemin. Ett luddigt uttryck, men lättförståligt, har nyligen vunnit flera strider i EU. Det s.k konventionella jordbruket med sitt omättliga behov av syntetiska gödselmedel, manipulerat utsäde och gifter för att döda insekter, ogräs och svamp etc., har efter många års tuff lobbing i Bryssel, fått igenom en stor del av sina önskemål.

Sedan i början av dec. 2014 är det nu tillåtet att odla GMO-grödor inom hela EU. Enskilda stater kan, om de absolut vill, förbjuda användningen inom sina gränser. Men det håller inte i längden. GMO-utsäde kommer ändå vara möjligt att få tag på. Gränserna är ju öppna inom vårt EU. Dessutom. Om vi vill eller inte så kommer hyllorna i våra butiker att erbjuda genmodifierade livsmedel mycket snart. Hur och om det ska skrivas på förpackningen är inte klart än. (Det borde stå, som på tobakspaketen: Du äter det här på egen risk. GMO-mat leder till för tidig död. Allergier och näringsbrist drabbar ofta GMO-ätare. Osv.)

Ekologisk produktion drabbas nu också av striktare regler då det gäller utsäde och gödsel. Nyligen kom ett förslag från EU-kommissionen som ytterligare försvårar för den ekologiska odlingen. Fler och fler över hela Europa vill ha mer ekologiskt odlade livsmedel. Odlingsarealerna ökar och många stater uppmuntrar dessutom odlingen med förhoppningen att inom något årtionde kraftigt utöka arealen.

I agrokemins ögon måste den här utvecklingen stoppas. Efterfrågan på deras produkter minskar och det står ofattbara globala värden på spel. Utvecklingen för framtiden är klart mindre lönsam, så alla medel måste till för att stävja eko-odlingen. Agrokemin behärskar redan det mesta av värdens utsäde och odling, men låter sig inte nöjas förrän total kontroll råder.

Kommissionens förslag och direktiv inom odlingen bygger uteslutande på de åsikter som jordbruksexperterna knutna till kommissionen för fram. Dessa experter är nästan alla knutna till agrokemins förgreningar inom företag och forskning. Att få med sig kommissionen, experter inom forskning och utbildning och alla EU's stater (ännu har ingen utnyttjat det nationella vetot mot GMO), måste upplevas som segrar för det energislukande industrijordbruket.

Att tro att det konventionella jordbruket, med dess ödesdigra konsekvenser för den globala miljön, är den rätta vägen att gå för mänskligheten, tyder på allvarliga brister i synen på livet och samspelet på vår planet. Ska den fruktbara åkerjorden bevaras och kunna försörja många generationer framöver, haven och sjöarna förbli friska och luften gå att andas, måste vi omedelbart sluta att årligen ösa ut miljontals ton gift över våra odlingar, förgifta våra husdjur med mediciner och GMO-soja och förbruka ändliga resurser vid framställandet av framför allt konstgödsel.

Under de årtionden vi pumpat ut gift över markerna, med försämrad miljö som följd och åtskilliga larmrapporter, så har utdelningen på agroaktierna bara ökat.
Varje klok mänska med möjligheten att sätta utvecklingen i ett sunt perspektiv, ser att den här utvecklingen leder (på grov svenska): Käpprätt åt helvete !

För att få bättre kontroll över fröhandeln, kom kommissionen med ett nytt förslag våren 2014, ämnat att bli ett direktiv för alla EU-stater. Med striktare kontroller över produktion av utsäde och fröhandel. Bl. a. med instiftandet av en ny myndighet med uppgift att övervaka och snabbt kunna lagföra överträdare. En fröpolis. Ytterligare ett steg mot total dominans av några få globala agroföretag. Lyckligtvis bromsades förslaget för tillfället efter protester från  EU's Jordbruksutskott och flera odlargrupper och delar av parlamentet. Kommissionen fick bakläxa och skall komma med ett omarbetat förslag.

---

December 2014

Den 4:e december, nu innan jul 2014, godkände EU officiellt att GMO-grödor får odlas varhelst vi vill inom våra EU-murar. Genmodifierade livsmedel kommer snart att komma från Spanien; Ungern, Italien etc., där regeringarna är positiva till de nya grödorna. De nya direktiven medger dock en liten eftergift. De länder som absolut vägrar att tillåta de nya modifierade grödorna, kan begära undantag. Än så länge. Allt enligt Dagens Eko. En kort notis bara och inget i någon tidning heller vad vi vet. Helt tyst. Vi som är så intresserade av mat och vad vi stoppar i oss. Det borde gett helsidor i de flesta tidningar och nyheter. Det berör hela vår existens i grunden om vi alltmer övergår till näringsfattig genmodifierad mat.

EU har stått emot GMO-lobbyn i många år. Övertygade om att de har folkets stöd i större delen av Europa. Men den gick inte att stoppa. Den agri-industriella dominansen breder ut sig än mer. Och snart har de främmande generna spridit sig över stora delar av vår intensivodlade lilla kontinent. Det är uppenbart för var och en som vill surfa på nätet och veta mer, snabbt inser att genmodifiering absolut inte är en sund väg för oss att gå. Men under tiden tjänas det massor av dollars på Round-Up, modifierade, eller som det hette när det först blev känt, manipulerade, fröer, på syntetisk gödsel och gifter mot insekter och svamp.

Rapporter från runt om i världen visar tydligt att dessa nya grödor är hälsofarliga och skapar så mycket problem. Både för djur och människor. Att den utlovade ekonomin uteblir efter några år är ännu en orsak till att de borde bannlysas i all odling. Visst bländas vi av löften om frosttålig potatis (med fiskgener) eller vete som innehåller mer protein än normalt etc. Bekymret är bara att det inte håller vad det lovar. Tvärtom har det visat sig att skördarna lider brist på flera näringsämnen p.g.a. det frekventa användandet av glyfosfaten Round-Up, som blockerar upptaget av näring, och är direkt olämpliga som föda för någon.

---

Våren 2014

Senaste nytt. Det nya förslaget till växtförordning från Kommissionen fick bakläxa av EU:s jordbruksutskott den 12:e februari. Med rösterna 37 mot 2 skickades förslaget tillbaka för omarbetning. Ett nytt förslag kommer inte att presenteras förrän efter EU-valet den 25:e maj.

Om du vill påverka våra svenska parlamentariker direkt, hittar du dem på: http://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search.html?country=SE

---

Maj 2013

I fjol, i maj 2013, lade Kommissionen fram ett nytt förslag till ett fördrag som skulle samordna alla de olika direktiv som finns för frö-och planthandeln, även innefattande prydnadsväxter. Gemensamt för alla länder inom EU. Förslaget innebär bl.a. ytterligare kontroll, skärpning av registreringskravet, bildandet av en ny myndighet inom EU med uppgift att snabbt kunna lagföra alla överträdelser (frö-och plantpolis), inga möjligheter till nationella anpassningar och ge större möjlighet att ta patent på levande material, vilket på pappret är förbjudet inom EU idag. Protesterna mot förslaget, som endast gynnar den multinationella fröindustrin, har varit omfattande runt om i Europa. Dock inte i Sverige. De ledde till att Kommissionen i sista stund införde möjligheter för s.k. nischversamhter att kunna existera inom det nya fördraget. En viss, liten handel med frö och plantor som inte finns registrerade på den officiella EU-listan, kunde tillåtas. Men nu, då förslaget till det nya fördraget omarbetas igen inför beslut i EU-parlamentet och sedan ministerrådet, hotas även dessa små nischer att tas bort.

Det kommer att bli svårt att vara en liten fröhandlare med ett annorlunda sortiment om förslaget antas. Riofördraget vi alla skrev på för att bevara mångfalden, får stå tillbaka för den globala fröhandelns vinstintressen. Vi tror fortfarande att odlaren själv är den bäste att avgöra om en sort är bra eller inte.

Vill du läsa mer om hotade fröer och vad som ska beslutas i EU-parlamentet. Sidan är på svenska. http://www.seed-sovereignty.org/SV/

---

Januari 2012

Lite ljus i mörkret

En av EU:s så kallade generaladvokater vid EU-domstolen, Juliane Kokott, kom 19 januari 2012 med ett för den odlade frömångfalden positivt besked. Hon konstaterade i ett så kallat förhandsavgörande att delar av EU-direktivet 2002/55/EG (att man inte får marknadsföra icke registrerade frösorter) strider mot vissa grundläggande EU-lagar. Förhandsavgörandet har beteckningen "Mål C-59/11" och kan läsas på EUR-lex och InfoCuria, även om det i skrivande stund ännu inte är översatt till alla språk. För mig som förstår franska går det dock att traggla sig igenom, även om det hade varit lättare med engelska.
 
La France Agricole har en artikel om det hela som även beskriver bakgrunden. Den lilla franska fröfirman Kokopelli stämdes av den stora franska fröfirman Graines Baumaux för brott mot EU:s utsädesdirektiv för köksväxter. Graines Baumaux krävde 10000 euro i skadestånd. Domstolen i Nancy dömde 2005 Kokopelli för att de sålde fröer av flera hundra olika köksväxtsorter som inte fanns med på EU:s sortlista.
 
Kokopelli överklagade till appellationsdomstolen i Nancy, som i sin tur skickade frågan vidare till EU-domstolen för ett förhandsavgörande. Appellationsdomstolens fråga till EU-domstolen var om "begränsningarna i produktion och försäljning av fröer och plantor av gamla sorter" är i överensstämmelse med vissa grundläggande principer för EU.
 
Generaladvokaten Juliane Kokott kom nu 19 januari alltså med beskedet att direktivet 2002/55/EG om försäljning av grönsaksfröer som inte finns med i EU:s officiella sortlista "är ogiltigt i det att det bryter mot unionens lagar" i "proportionalitetsprincipen" och "fritt företagande enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna" och "rörelsefrihet för varor enligt artikel 34 av EU-fördraget" och "principen om likabehandling enligt artikel 20 i fördraget".
 
Generaladvokaten säger vidare att "förbudet mot försäljning av otillåtna frösorter är oproportionerligt gentemot målen i den europeiska lagstiftningen". Enligt henne "skulle målen kunna uppnås genom mindre begränsande föreskrifter". Exempelvis skulle en möjlig väg vara att ha ett krav på tydlig märkning för att säkerställa information och skydd för konsumenten när frösorten inte uppfyller kraven för EU:s sortlista.
 
Kokott säger att förbudet mot försäljning av fröer som inte är med på sortlistan har "vissa fördelar" och framförallt "säkerställer en tillfredsställande produktivitet inom jordbruket" och "har som mål att skydda slutkonsumenten av matvaror från hälsoproblem" och mot "förfalskningar och lurendrejeri". Emellertid påpekar hon att förbudet har "allvarliga olägenheter" vad gäller näringsfrihet, konsumenter av jordbruksprodukter samt biologisk mångfald inom jordbruket. Hon föreslår därför att EU-domstolen i sitt kommande beslut fastslår att detta förbud är ogiltigt.
 
Motståndet från fröjättarna är dock inte slut - den franska fröproducentföreningen protesterar och försöker tolka generaladvokatens uttalande så gynnsamt som möjligt för sig själva. Franska nätverket för jordbruksfröer ser dock utslaget som en "glimt av hopp" för ovanliga frösorter.
 
Även jag ser detta utslag som hoppfullt. EU och Jordbruksverket ser alltså ut att tvingas luckra upp sina föreskrifter för fröförsäljning och de små fröfirmorna kan förhoppningsvis få det lättare.

/hämtat från Flute-tankar: Viktigt EU-avgörande för frömångfalden.
flutetankar.blogspot.com/

Ännu lite mera ljus:

European Parliament votes against patents on plants and animals

Resolution calls for stop to patents on conventional breeding

Brussels 10.05.2012. Today, the European Parliament adopted a resolution calling for the European Patent Office to stop granting patents on the conventional breeding of plants and animals. The resolution was jointly tabled by Members of Parliament from several parties and was adopted with a large majority. The vote follows the demands of some national parliaments, such as the German Bundestag, to put a stop to patents on plant and animal breeding.


For more details go to website::

http://no-patents-on-seeds.org/en/information/news/european-parliament-votes-against-patents-plants-and-animals

---

Januari 2011

EU:s sortlistor för köksväxtfröer

Nu, efter den 1:e januari 2011, finns det tre olika sortlistor vi fröhandlare måste följa om vi vill sälja frö lagligt. Och de gäller över hela EU.

1. Den stora officiella sortlistan där utsädesföretagen registrerar sina kommersiella sorter för mestadels yrkesodlingen. Att få in en sort på den här listan tar minst två-tre år av kontrollodling och kostar en hel del. Efter det har du en årlig avgift för att få behålla din sort där. I 25 år. Därefter kan en ny registrering göras om för ytterligare 25 år. Du har växtförädlarrätt på sorten och ingen annan får odla och sälja frön av den.
.
2. Den nygamla bevarandesortlistan. Sorter som odlats i Sverige innan 1950 kan kvala in här. På lantbrukssidan finns det åtskilliga äldre, mer eller mindre lokala sädesorter och varianter. Men på grönsakssidan är det mycket magert. Tanken är att mindre yrkesodlare ska kunna odla och sälja sin skörd som en bevarandesort.
Men de får endast odlas inom Sveriges gränser och på mycket begränsad areal, för att inte ta några märkbara marknadsandelar. En lovande bevarandesort från våra grannländer får alltså inte odlas för försäljning inom Sveriges gränser.

3. Amatörsortlista. Amatörsort, som det hädanefter måste stå tryckt på varje fröpåse, kan registreras mot en avgift på EU:s officiella amatörsortlista. Viss dokumentation krävs. Alla kan registrera en sort, men har inga äganderättigheter till den. Och den får endast säljas portionspåsar och mindre viktförpackningar.

Sorter som är registrerade i ett annat land utanför EU, kan inte godkännas för försäljning om de inte registreras inom EU också. Det är bara sortägaren som kan ansöka om ett godkännande av sorten som amatörsort och lägga fram dokumentation och betala avgiften. Vilket knappast är intressant bara för att få sälja några hekto eller kilo frö till Skandinavien. Så de får inte odlas innanför EU:s murar.
Mängder av sorter från samma klimatzon som vår är nu utestängda, trots att de växer alldeles utmärkt här. Både nu och för överskådlig framtid i ett växlande klimat.

En liten strimma av hopp finns dock i aktuell kommentar inifrån EU.  Förbjudna sorter. Viktigt EU.2012docx.pdf

---

2011

Kniven på strupen

En 12-minuters artikel om vad vi får odla i trädgårdar och på åkrar framöver.

Utvalda kommentarer och åsikter.
el. Nu får det va nog. Nån måtta får det va.                Nov. dec. 2011

Ännu en gång är Statens Jordbruksverk ute efter att begränsa svensk fröhandel. Denna gång med ekonomiska medel. För ett år sedan var det strängare regler för vilka fröer som får säljas. Verket har nu ( sedan aug. 2011) gett sig själv obegränsade möjligheter att med nya orimliga kontrollavgifter sätta nästan vilken fröfirma som helst i ekonomiskt trångmål och slutligen i konkurs. Till stor del för att tillfredställa Ekonomistyrningsverkets krav på lönsamhet efter flera år av vacklande ekonomi hos Jordbruksverkets tillsynsmyndighet för köksväxtfrö.

Sveriges avgifter ligger nu i särklass långt över alla andra EU-länders. Och strider bjärt mot Europeiska Unionens idé om jämlik konkurrens mellan staterna. EU-domstolen får ännu en gång Sveriges självfullkomlighet på sitt bord.


Statens Jordbruksverk ska enligt sina egna lovord arbeta för en ökad biologisk mångfald och för en framsynt politik för småföretagare i glesbygd, men agerar nu i rakt motsatt riktning. Med vackra ord om att skydda konsumenterna mot fusk och sjukdomar kan myndigheten nu godtyckligt och snabbt skära halsen av vem de behagar. Det låter drastiskt, men så är det faktiskt. Med ekonomiska åtgärder kan verket allvarligt skadeskjuta vilken fröfirma som helst.


Men när skyddade SJV den vanlige konsumenten mot fröfaror sist?

Frökvaliten är idag globalt sett mycket hög, så verkets tillsynsmyndighet har i stort sett bara administrativa kontroller och pappersuppgifter att utföra. Jag vill inte förringa den statliga utsädeskontrollen som funnits länge och gjorde ett mycket bra arbete i början och mitten av förra seklet, då mycket orent och dåligt frö cirkulerade. Och som lett till bättre kvalitet på utsäde. Men i dagens läge har mycket av den här verksamheten spelat ut sin roll. Allt köksväxtutsäde importeras nu och får bara föras in från kontrollerade och godkända avsändare. Så inom EU får bara kontrollerat utsäde finnas och det ska inte behöva kontrolleras i vart enda land.


Införsel- och importavgifterna är ren pappersbyråkrati som försörjer en del tjänstemän och de kvalitetskontroller/stickprov som utförs är inte färdiga förrän fröet är sålt, sått och skördat. Odlaren själv är nog den bäste att avgöra om fröet är bra eller inte. Inte en kontroll i efterhand. Dessutom kostar kontrollerna stora pengar för fröföretagen som inte får veta i förväg hur mycket staten behöver ta ut för att verksamheten på verket ska gå runt.


Det är förvånande att tjänstemännen på SJV, många med mångårig utbildning och erfarenhet, inte förmår lyfta blicken och skåda konsekvenserna av de nya sortreglerna och kontrollavgifterna som de anser sig vara satta att införa. Istället skyller man på EU och Ekonomistyrningsverket och menar att man är bakbunden av de nya direktiven. I klartext: man är inte beredd att ta strid med Kommissionen för att få behålla undantaget för vårt nordliga läge och behov av snabba, tåliga sorter och de nya avgifterna är ren ekonomi för att behålla jobben. Nu ska vi fröfirmor försörja en ständigt dyrare kontrollapparat, som inte är till för att göra livet roligare för oss, precis.

Inom EU sker ingen förädling och förnyelse på köksväxter för nordligt klimat. Det är mellan- och sydeuropa som gäller. Där bor de flesta. Nya sorter för Norden hittar man i norra USA, Ryssland, Kanada, Kina, Japan"¦där mycket arbete läggs ner på att hitta bra sorter för de nordliga breddgraderna. Fröer som vi i mångfaldens namn borde ha tillgång till.

Att registrera sorterna i EU tar tid och kostar för mycket för att försvara några kilon till Skandinavien. De förblir förbjudna.


De hutlösa avgiftshöjningarna är en svensk uppfinning för att råda bot på dålig ekonomi, som om verket vill, kraftigt kan decimera utbudet av ovanligare sorter för odlarna, genom att slå ut olydiga firmor. Nog så allvarligt för alla berörda; odlare, anställda och företagare. Och tyvärr har flera av de mindre firmorna en hel del att förlora på processer mot Jordbruksverket, som själva stiftar sina förordningar som inte kan överklagas i någon instans. Mycket praktiskt. Och med lagtexter och straff som får vilken brottsling som helst att blekna. "™"™Det här är ju värre än narkotika"™"™. Att inte ha en chans mot myndigheten och bli barskrapad på kuppen, lockar ingen. Detta är en mycket tragisk utveckling för svensk fröhandel och för skandinavisk odling över huvud taget.

Med hot om polis och åklagare, och dryga böter, ska marknaden för köksväxtfröer stramas upp ordentligt. Och än en gång visas hur olika länder tolkar samma direktiv. Som ofta ska vi i Sverige vara överduktigast och värst.

Eftersom vi inte kan betala några dyra processer och dryga böter, tar de vårt lager, stänger firman och sätter mig i fängelse. Inte troligt, men helt möjligt.


Men de nya sortdirektiven från EU-kommissionen, som gäller sedan den 1:e jan. 2011, är betydligt allvarligare i ett längre perspektiv, än att några fröfirmor går omkull idag. De inskränker kraftigt vårt utbud av variation i odlingarna, nu och för överskådlig framtid. EU-muren blir allt högre och utestänger en stor del av den sortrikedom som finns runt om i världen. I en tid då genetisk variation kommer att bli allt viktigare för att klara osäkra klimatförändringar. Kommande generationers dom över dagens tillkortakommanden, kommer inte att vara nådig.

Vem tjänar denna begränsning och kontroll? Svaren står att finna i storfinans och överstatlighet. Den nya implementeringen av GMO-grödor i EU talar sitt tydliga språk. Nu i oktober 2011 kom 2 nya rapporter om att det går i rätt riktning för ett godkännande av de nya grödorna, trots alla varningsrapporter från USA och andra länder runt om i världen. Nästan ingen vill ha dem, ändå ska de införas och säljas och spridas. Helst över hela världen.

Dessutom är patenträttigheterna på fröer och genetiska resurser under utredning för att kunna införas i EU, trots kraftiga protester. I USA finns redan denna möjlighet.


Jag har svårt att förstå att anställda och ansvariga på Jordbruksdepartement och Jordbruksverk inte ser dessa sammanhang och inser vilka allvarliga konsekvenser dessa nya regler och avgifter kommer att ha på framtida odling.


De nya kontrollavgifterna ska tas ut lika för alla företag i fröbranschen oavsett omsättning. Något som slår extra hårt mot de mindre företagen. I övriga EU beräknas oftast kontrollavgifterna efter företagens omsättning. Dessutom ska en extra avgift, som egentligen är en ren extraskatt på f.n. 6 öre, betalas till Staten för varje såld fröpåse.

Är det förenligt med svensk lag, att en myndighet eller del av myndighet, själv bestämmer sina inkomster genom avgifter, kraftiga timpenningar och egna extrasmygskatter utan insyn. Kostnader som i slutändan konsumenten får betala.


Sverige hade sedan 1998 ett undantag för de strikta fröreglerna inom EU. Vi fick, tack vare vårt nordliga läge, erbjuda sorter som är lämpade för vårt klimat, i mindre förpackningar, även om de inte fanns på den officiella europeiska sortlistan. Det har fungerat utmärkt i alla år, ända tills den 1:e januari 2011, då vår landsbygdsminister, på anmodan av Kommissionen,  kastade undantaget i papperskorgen. Men är beredd att slåss för att förlänga vårt undantag att få fortsätta äta EU-förbjuden, dioxinstinn lax från Östersjön. Vilket han också lyckades med.

Det är allt en konstig värld vi lever i.

Matlandet Sverige finns nog mest på papper och kostar en massa miljoner. Mer än 90% går till köttindustrin. Kan det stämma?

För att mildra kritiken vid införandet av de nya, striktare sortreglerna, presenterade Kommissionen den s.k. amatörsortlistan och bevarandesortlistan. Sorter utan växtförädlarrättigheter i små förpackningar till amatörer och äldre, regionala sorter som bara får odlas och saluföras inom regionen (landet). Även dessa amatör- och bevarandesorter måste godkännas och registreras innan de får finnas på marknaden. Dessutom kostar registreringen en hel del pengar för fröhandeln och medför ännu mer arbete på Tillsynet hos SJV.


Att bli kriminell, för att man med helt igenom goda avsikter vill erbjuda ett så brett utbud som möjligt av beprövade sorter för våra köksträdgårdar, ter sig näst intill overkligt i vårt genomdemokratiska EU. Varför ska fröhandeln strypas med övernitiska sortregler och tvingande avgifter? Dessa globalekonomiskt styrda direktiv är en röta som måste dras upp med roten, om framtida generationer ska ha en chans att överleva på den här planeten. Vi kan inte låta storfinansen styra över allt. Och hänsynslöst slakta vår genetiska mångfald.


Om intentionerna i Jordbruksverkets och ministeriets offentliga utsagor ska stämma överens med verkligheten, behövs nog en ordentlig översyn. Om konsumenten, i grunden deras arbetsgivare för att tjäna befolkningen på bästa sätt, missgynnas på detta bestående sätt, med så långtgående konsekvenser, i förespeglingen att det är för vårt eget bästa som denna åderlåtning måste ske, då kan man undra. För mig är det att beröva folket frihet och valmöjligheter, som är till stor glädje och nytta för alla. Och som dessutom kommer att göra frö dyrare för alla.

Varför jobbar inte våra folkvalda och deras tjänstemän i vårt intresse, utan bara sitt eget eller andras?


Med hopp om en ljusare framtid.


Johnny/Runåbergs fröer


PS. Vill du har mer synpunkter och siffror, se då Leif Lindbloms artikel "™Svensk fröhandel i strypgrepp"™. DS

Svensk fröhandel i strypgrepp.pdf

---

Alternativ och lösningar för konsumenternas och fröhandlarnas bästa.

Stickprov.
Tillsynet borde köpa fröer som vilken kund som helst och testa grobarheten och odla utvalda arter eller sorter för att bekräfta sortäktheten. Resultaten är offentliga.

De företag som slarvar med frökvaliten blir uppmärksammade och om de inte bättrar sig vill ingen köpa frö av dem längre.

Men kravet på sista förbrukningsdag på fröpåsarna borde tas bort. Det är helt vilseledande och visar inte alls hur länge fröet är grobart. Vissa arter tappar sin grobarhet efter ett år eller två, medan andra kan hålla i årtionden. Ändå ska det stämplas bäst före två år framåt. Det hela är en eftergift till förpackningsindustrin som packar stora mängder frö.

Istället borde grobarhet och årtal finnas på varje fröförpackning.


Småförpackningar.
Kontrollen av fröer som endast säljs i småförpackningar, främst till fritidsodlare, bör undantas från de strikta reglerna som gäller för frö till yrkesodlingen. Både vad det gäller kravet på registrering i någon av EU:s sortlistor, den stora officiella och de mycket mindre amatör- och bevarandesortlistorna, eller vad gäller införsel/importanmälan och dyrbar kontroll av den. Kontrollavgifterna överstiger många gånger värdet på fröpartiet!!!!

För konsumenternas valfrihet måste också dessa udda fröer få finnas. Dom skadar ingen, gläder många och utgör en minimal bråkdel av utsädesmarknaden.

Småförpackningar är enligt EU-direktiven t.ex max. 500 gram morotsfrö i en påse, 100 g sallat eller 5 kg bönor för sorter som är godkända på den officiella sortlistan. För s.k. amatör- och bevarandesorter gäller för morot 25 g, sallat 5-25 g beroende på art och böna 250g.


Ekonomi.
Egentligen är ju det enda vettiga att de som får nytta av tjänsten, också betalar för den. Alltså konsumenterna. Och de som är tillsatta att tjäna dem, förväntas göra sitt yttersta för att infria förväntningarna. Bevara mångfalden och verka för ett hållbart leverne.

Om nu skatter ska omvandlas till avgifter för att det låter så mycket bättre i mångas öron, då bör ev. avgifter för fröhandeln baseras på omsättningen i företaget. Inte på antalet kontroller. Detta är en extra skatt/avgift som i slutändan den omhuldade konsumenten får betala. Eller handla utomlands, där fröna är billigare.

Jordbruksverkets Tillsynsenhet för köksväxtfrö får se upp så att de inte sågar av den gren de själva sitter på.


Journaler.
Varje fröföretag håller koll på hur mycket som säljs. Vilka sorter, partier och mängder som köps in och hur många påsar som säljes. Och varje företag har sitt eget system för att göra detta så smidigt som möjligt.

Kravet på att journaler över varje frö ska föras enligt förordningarna för att kunna säkra spårbarheten, med alla de uppgifter som krävs, är helt orimliga och onödiga. Vem tjänar alla dessa mängder med listor från alla fröfirmor, om inte främst dom som jobbar med dem?

Åtminstone borde fröer som endast säljs i småförpackningar vara undantagna från den överdrivna journalföringen. De flesta fröer i dessa påtvingade journaler är ju redan sålda, sådda och skördade innan Tillsynet är klar med sin kontroll.

Visst dyker halvdåligt och dåligt frö upp ibland och kan få allvarliga konsekvenser för yrkesodlingen. Men skadan är redan skedd, det går inte att börja om odlingen. Vi är tvungna att vänta till nästa vår. Och då sår vi definitivt inget av det dåliga fröpartiet igen. Frö är färskvara och förändras ständigt.

Av självbevarelsedrift rensar fröfirmorna bort underkända partier. Och nytt frö flödar in.