Tomat, pasta-
Solanum lycopersicum
Pastatomater innehåller mindre vatten än andra tomater. Som namnet antyder odlas de främst för att göra pastasåser, men också ketchup och juice.
Medeltidig, 1-1,5 m hög planta som ger många plommonstora frukter, mörk mahognyröda...
Mer info →
Mycket populär europeisk pastatomat med plommon-päronfrukter på 70-80g. Plantan är...
Mer info →
Köper du skalade tomater på burk från Italien, är chansen stor att det är just San...
Mer info →
Sådd
Så inomhus 7–8 veckor innan utplantering, knappt 1 cm djupt. I februari–mars för plantor till kallväxthus och i mars–april för frilandstomater. Bästa groningstemperatur är 22–27°C. Låt plantorna stå ljust och luftigt efter uppkomsten, helst vid en temperatur på 18°C. När de fått några riktiga blad planteras de om i krukor. Nu kan temperaturen sänkas något, i synnerhet på natten. Avhärda plantorna successivt innan utplanteringen. Sätt inte ut tomaterna på friland förrän risken för nattfrost är helt förbi och nattemperaturen håller sig över 7°C. Plantera dem något djupare än vad de stått i krukorna och låt dem aldrig torka ut.Avstånd
Tomater behöver ett inbördes avstånd på 35–55 cm.Skörd
Plocka tomaterna fullmogna och solvarma. Är det risk för nattfrost innan alla tomater hunnit mogna, går det bra att låta dem eftermogna inomhus på ett mörkt och svalt (8–12°C) ställe. Hela den avbladade plantan kan också hängas upp och ner inomhus och skördas efterhand. Gröna tomater kan läggas in, användas till marmelad eller stekas. Tomat kan också, liksom paprika och chilipeppar, frysas i bitar utan förvällning för kommande såser och grytor.Frö
1g innehåller 300–350 frön. En portion ger 10–20 bra plantor för plantering. Till 1 000 plantor behövs ca 5g.Mer information
Pastatomater innehåller mindre vatten än andra tomater och odlas främst för att göra pastasåser, ketchup eller juice. De är oftast lågväxande, mycket stadiga och behöver inte tjuvas. Högre sorter behöver stöd och tjuvning.Historia
Tomaten härstammar från västra Sydamerika, där det fortfarande finns flera vilda släktingar – krypande, långhåriga rankor med små hårda frukter. Tomaten spreds norrut, men först i Mexico började den odlas i större omfattning. Här utvecklades också den storfruktiga typ vi är vana vid.
Namnet tomat är av aztekiskt ursprung. De tomater som aztekerna odlade i gula, oranga, vita och röda varianter, var mycket lika de vi har idag. Den stora skillnaden var att de inte var självbefruktande, utan behövde hjälp av insekter för pollineringen. Den självbefruktande tomaten vi är vana vid, är en anpassning till den betydligt insektsfattigare europeiska kontinenten.
Omkring 1540 kom tomaten till Europa, där främst italienarna uppskattade och utvecklade detta "guldäpple" (pomo doro). I övriga Europa ansågs den giftig och odlades endast som prydnad. Men den har sedan sakta men säkert erövrat en plats som en av de mest populära grönsakerna.
Tomaterna brukar delas upp i drivtomat för växthus och s.k. frilandstomat. Gränserna är flytande och många frilandssorter går utmärkt att odla i växthus också. De utpräglade drivtomaterna, som idag helt domineras av dyra hybrider, klarar däremot inte av utomhusklimatet.
Läs om hur du fröodlar tomat här.
