Gråärten odlas enligt gamla metoder, helt utan konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel. (Men eftersom gården inte är eko-certifierad får vi inte stämpla ekofrö på påsarna). Plantan blir 170-200 cm. hög och behöver stöd. Blommorna är tvåfärgade i rosa och violett och den torra baljan är blekt gul. Traditionellt sås ärten ofta tillsammans med bondbönan Solberga, som får fungera som stöd åt ärterna. Efter skörden hängs ärtplantorna upp på så kallade krakemärr, 5-6 meter höga A-formade träställningar, för att torka innan tröskningen. I en mindre odling plockas de torra baljorna av och får eftertorka inomhus innan de spritas.

Gråärten, som finns i flera varianter från Skåne till Jämtland, är mycket proteinrik och odlades som föda både åt folk och fä. Ärterna kan njutas som färska gröna ärter, men oftast får de mogna och tröskas för vinterförvaring. Traditionellt serverades gråärtan kokt med mjölk i Bohuslän, medan man åt den med stekt fläsk i Skåne. På internet finns fler recept att hämta.

• Sorten ska ha odlats i Sverige före 1950 och ha en väl dokumenterad historia, eller

• Sorten har tagits fram, eller uppkommit spontant, i Sverige och bedöms vara bevarandevärd, oavsett ålder.

• Sorten ska  finnas bevaras i NordGen växters genbank.

På SLU:s hemsida kan du läsa mer om beteckningen Grönt kulturarv och Programmet för odlad mångfald.