Kulturarvssorter hos Runåbergs
Kulturarvssort – ett begrepp värt att värna
Vad betyder egentligen begreppet kulturarvssort? Här kan du läsa om hur vi på Runåbergs Fröer använder ordet och varför vi tycker att det är värt att värna om dess innebörd. I artikeln förklarar vi också andra begrepp, såsom bevarandesort och lantsort.
Ända sedan starten har vi på Runåbergs Fröer varit måna om att kunna erbjuda fröer till gamla, odlingsvärda sorter. Äldre sorter är ofta anpassade till vårt klimat, mer tåliga mot växlingar i väder och odlingsförhållanden och har ibland även en större motståndskraft mot olika insekts- och skadedjursangrepp. På vår hemsida märker vi ut dessa sorter med den lilla symbolen “Kulturarvssort”.Men vad betyder egentligen beteckningen kulturarvssort? Det är inte helt lätt att veta, eftersom det idag används på olika sätt i olika sammanhang. Traditionellt har begreppet använts för sorter som funnits i odling i hundratals år, i Sverige eller globalt. Men idag får även yngre sorter stämpeln kulturarvssort av marknadsföringsskäl.
I handeln idag kallas ofta sorter som funnits på marknaden, både i Sverige och globalt, för kulturarvssort bara den sålts och odlats någonstans i världen i 50 år – alltså före 1970-talet. Vilket i så fall innefattar nästan hela vårt sortiment. Denna definition omfattar då också de tidiga hybriderna som började säljas under 1960-talet. Dessa hybridsorter går inte att föröka med öppen pollination, det vill säga att växten pollineras med hjälp av insekter och vind (det är dessutom strängeligen förbjudet; hybrider tas fram genom manuell pollinering). Att en växt ska kunna förökas med öppen pollinering är i våra ögon ett absolut kriterium för en kulturarvssort.
Om man utgår från 50-årsregeln skulle, inom ett par decennier, alla sorter som introducerats före 1980 och 1990 få kallas kulturarvssorter. Ett dominerande inslag av dem skulle vara av icke reproduktiva hybrider. Då förlorar begreppet kulturarvssort helt sin mening.
Vi på Runåbergs Fröer har därför beslutat att inte medverka till urvattningen av beteckningen ´kulturarvssort`, utan bara använda den på sorter som vi vet är att betrakta som ett äkta kulturarv. Vi kommer enbart att använda begreppet “kulturarvssort” om de av våra fröer som vi med säkerhet vet har funnits i handeln, i Sverige eller globalt, sedan före år 1950. På alla fröer märkta med kulturarvssort kommer vi att upplysa när en sort introducerades i handeln eller att den har funnits i odling i århundraden.
Kulturarvssorter har odlats i generationer tillbaka och vi ser det som vårt ansvar att tillgängliggöra och sprida dem, för vårt kulturarvs och den odlade biologiska mångfaldens skull. Men bara för att en sort är gammal betyder det inte att vi tar in den i vårt sortiment. Den måste också stå sig i konkurrensen från de nyare varianterna när det gäller smak, utseende och friskhet. Du hittar symbolen för kulturarvssort precis under sortnamnet.
Andra beteckningar som används i klassificeringen av utsäde
Grönt kulturarvVarumärket Grönt kulturarv förvaltas av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Under beteckningen saluförs växtmaterial som har samlats in genom Programmet för odlad mångfald (Pom). Sorterna ska ha odlats i Sverige före 1940, 1950 eller 1960 – för fröer gäller året 1950 – och ha en väl dokumenterad historia. Även sorter som har tagits fram i Sverige, eller material som har uppkommit spontant, kan märkas med Grönt kulturarv om det bedöms vara bevarandevärt. I dessa fall spelar åldern ingen roll.
Dessutom, för att få saluföras som Grönt kulturarv krävs att en sort ska finnas i den Nationella genbanken. För fröförökade sorter och potatis gäller att sorten ska finnas bevarad på NordGen (Nordiskt Genresurscenter).
Lantsort
En lantsort är en population av en domesticerad, odlad gröda som inte genomgått formell förädling. Den har istället anpassat sig genetiskt till den lokala miljön där den odlats. Oftast har den en stor inre variation. Samtidigt är lantsorterna särskiljbara från andra sorter och kan därmed beskrivas. Naturen och människan valde bort de sämsta individerna men variationen behölls för att klara olika förhållanden mellan år. Ska sorten kunna godkännas både för registrering på sortlistan och för att kunna märkas med Grönt kulturarv® måste denna variation bevaras.
Historiskt har människans livsmedelsförsörjning baserats på odling av lantsorter under tusentals år från jordbrukets uppkomst fram till den moderna växtförädlingens början i slutet av 1800-talet. Motsvarande för djur kallas lantras.
Bevarandesort
Bevarandesorter ska vara av bevarandeintresse i det land där den godkänns och är menad att kunna odlas av yrkesodlare. Tanken är att det är de inhemska sorterna som på detta sätt ska bevaras genom att också nyttjas. Samma sort kan bli bevarandesort i mer än ett land men bevarandevärdet måste bedömas i varje land och för att bli bevarandesort i Sverige måste sorten traditionellt ha odlats här.
Bevarandesorter får endast saluföras i den region eller det land där de är registrerade. Ansökan görs hos Jordbruksverket mot en viss avgift, som också godkänner den om sorten uppfyller kriterierna.
Amatörsort
En amatörsort får enbart säljas i små förpackningar och är menad att odlas av hobbyodlare. En amatörsort har inte några nationella begränsningar utan kan säljas inom hela EU. Syftet med amatörsorterna är att öka den odlade mångfalden i våra köksträdgårdar och att skapa ett större utbud av sorter som är anpassade till just din trädgård eller till andra speciella eller unika miljöer. Sorterna kan därför vara nyare sorter som är lite ovanliga men anpassade för särskilda förhållanden, men det kan även vara äldre sorter.
Den firma som registrerar en av sina unika sorter på amatörsortlistan har inga rättigheter till sorten, som skyddade sorter på den officiella EU-sortlistan har, utan vem som vill kan föröka upp den och erbjuda frön av den. Ansökan görs hos Jordbruksverket mot en viss avgift, som också godkänner den om sorten uppfyller kriterierna.
För mera utförliga beskrivningar av de olika klassificeringarna och vilka kriterier som måste uppfyllas, se Jordbruksverket, Statens Lantbruksuniversitet och POM, Programmet för odlad mångfald.
