Persilja

Petroselinum crispum/latifolium

Persilja är en användbar krydda i maten, både för sin smak och sin starka gröna färg. Den innehåller dessutom mycket vitaminer och järn. Fröna är lite tröga i starten, men när persiljan väl har kommit upp trivs den i de flesta jordar.

Grüne Perle, ekofrö

Extra mosskrusig, ekofrö

Slätbladig, Plain Leaved 2, ekofrö

Gigante di Napoli, ekofrö


Sådd

Så tidigt, ca. 1 cm djupt. Fröna gror mycket långsamt, i synnerhet i kall jord. (Enligt gammal folktro skulle persiljan sju gånger till helvetet innan den grodde.) För att påskynda groningen, kan man lägga fröna i ljummet vatten ett dygn före sådd. Torka av dem och så sedan. Också vattning i såraden underlättar groningen.

Så vid midsommar för att få speciell övervintringspersilja som ger en mycket fin, tidig skörd fram till försommaren. Därefter går de övervintrade plantorna i blom och smaken försämras. Eller så riktigt sent på hösten för en extra tidig groning på våren.


Avstånd

Gallra till 5–10 cm om ni vill ha riktigt kraftiga plantor. Vid gles sådd kan man annars utesluta gallringen. Radavstånd 20–45 cm.

Skörd

Plocka bladen efterhand, långt in på senhösten. Täckta, övervintrande plantor ger en tidig vårskörd. Persilja är godast färsk, men den kan också torkas eller frysas med hyggligt resultat, speciellt den slätbladiga.

Frö

 1g är 600–800 frön. En portion sår 5–8 meter. Till 100 sträckmeter behövs ca. 15g. För att så 1000 m2 åtgår 2–300g.


Mer information

Persilja är en tvåårig flockblomma som härstammar från Medelhavsområdet, där den odlades redan under forntiden.

Det finns två typer av bladpersilja. Den vanliga krusbladiga (crispum) och den smakrikare slätbladiga (latifolium). De är båda mycket rika på vitaminer och järn.

Läs om hur du fröodlar persilja här.