Odla ditt frö själv

- lite om fröodling

Det är inget mysterium att odla sitt eget frö. Växterna sköter det mesta själva. De vill inget hellre än att gå i blom, bilda frö och sprida sin avkomma i så stort antal som möjligt. Och med enkla medel kan vi hjälpa de utvalda växterna och dessutom förbättra vårt utsäde genom selektion år efter år.
I årtusenden har odlare samlat sitt utvalda frö, utan hjälp av vare sig syntetiska preparat eller genteknik. Och utan våra förfäders nyfikenhet, insikt och drift att överleva och önskan att förändra och förbättra, skulle vi nu ha ytterst få av de sädesslag, grönsaker, frukter och blommor, som vi idag tar för givna. Endast ett fåtal av de växter vi lever av är vildväxande.
Vem som helst av oss, som har lite vana från odling, kan lätt få ihop sitt eget utsäde av flera arter. Fröodling behöver inte vara komplicerat. Men det kan också, om man vill, få växa till ett mycket invecklat och ständigt föränderligt uttryck för livets gestaltning.

Varför ska vi odla frö själva?

1. Efter några generationer har vi en stam av sorten som är bättre anpassad till vårt klimat och vår jord.
2. Vi får ofta en jämnare och enhetligare skörd. Varje år har vi ju valt ut de bästa plantorna för fortplantning. Inom fröindustrin är detta ofta elit- eller stamfrö, som aldrig kommer ut i handeln.
3. Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i "fel" fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi, med starka kopplingar till kemi-, läkemedel- och oljebranschen. Maximal lönsamhet står högst på önskelistan.
4. I utsädesodlingen finns inga gränsvärden. Inga karensdagar. Och det krävs mycket gifter i den konventionella fröodlingen, för att hålla stånd mot alla angrepp och allt ogräs.
5. Att se våra vanliga grönsaker i full blom, är spännande. Många är mycket vackra och ståtliga. Många doftar gott. Och alla ger de massor med frö.
6. Det hemmaodlade fröet är nästan gratis.
7. Av överskottet kan man dela med sig och kanske få någon annan sort i stället.
8. För att själva skaffa oss möjligheten att få så ekologiskt odlat frö. Odlat i Norden för nordliga förhållanden.
9. Att få följa kretsloppet och delta på så nära håll, är en stor upplevelse som vi får tolka som vi vill. Förändringen och rörelsen är uppenbar för alla. Och vi mår bra av att odla och njuta av det vi odlar.
10. Vi bidrar, om än i mycket liten skala en och en, till att hjälpa kommande generationer att överleva på den här planeten. Vår sort, variant eller stam för med sig "genetiskt material ", som kan bli värdefullt förr än vi anar.
11. Många standardsorter försvinner nu varje år från de officiella sortlistorna och ersätts med "™patenterade"™ sorter. Och efter några år är de helt borta. För alltid.

Varför ska vi inte odla vårt frö själva?

1. Klimatet är inte det bästa. En del arter måste odlas i växthus eller under annat skydd. Men många arter trivs utmärkt på våra breddgrader och hinner ge fint frö.
2. Det är svårt. Det är endast för experter. Trots att människor i långa tider själv tagit sitt eget utsäde !
3. Vi kan sprida oönskade korsningar och inavel.
"“Jovisst, om vi överlåter allt till "™den vilda naturen"™. Men med enkla åtgärder kan vi få frö med fin kvalitet.
4. Du får inte sälja ditt överskott av frö. Restriktionerna är stränga och de gör det i stort sätt omöjligt, utan att bryta mot lagen - men ingen kan hindra dig att ge bort ditt eget frö.
5. Frö är billigt att köpa. Det är inte lönt att odla det själv.
"“Förvisso, men pengar är inte allt och dessutom kostar faktiskt många fröer en hel del.
6. Har du aktier i läkemedels-, kemi- eller i olje- eller livsmedels- och transportindustrin kan du råka i konflikt angående lönsamheten.

Lite biologi

Det är de blommande växterna som ger frö. Ståndarna producerar pollen, frömjöl, som när det når märket på pistillen, skickar ner en pollenslang genom stiftet till fruktämnet. I denna pollenslang tar sig sedan en fruktsam cellkärna ner till fröembryot och befruktar det. Det kan finnas många fröämnen i samma fruktämne, som sedan utvecklas till en frukt med mogna frön i.
Självbefruktande kallas de växter som klarar sin befruktning utan hjälp. Oftast har befruktningen skett redan innan blomman öppnar sig.
Korsbefruktande växter däremot, måste få hjälp av insekter eller vind för att föra pollen från en blomma till en annan. Antingen på samma planta eller till någon inom samma art.

Ettåriga - Anueller: blommar och ger frö samma år.
Tvååriga - Bienner: blommar och ger frö andra året efter övervintring utomhus eller i lager.
Fleråriga - Perenner: blommar och ger frö år efter år.

Korsningsrisk - Isolering

Om du vill spara frö som nästa år ger växter som är lika föräldrarna, får befruktningen bara ske inom samma sort. De stora familjerna kan inte korsa sig med varandra. Inte heller släkterna, som kål med rädisa t.ex. Men de olika sorterna inom samma art kan mycket väl blanda sina anlag.
De självbefruktande kan växa ganska nära varann, utan någon större risk för korsningar, om du inte kräver absolut renhet.
Men de korsbefruktande kan sprida sitt pollen långväga, så de olika sorterna måste växa ordentligt åtskilda ifrån varann. Eller odlas så att de inte blommar samtidigt. Eller skyddas mot oönskad befruktning genom att hindra insekterna att komma åt blomman, med påsar och fiberduk t. ex.

Selektion - Urval

För att få så bra frö som möjligt, är det viktigt att bara låta de bästa plantorna få blomma och bilda frö. De som växer bäst i vår jord, i vårt klimat. De friskaste och mest välformade. De godaste. De tidigaste, etc.
Vilka egenskaper vi favoriserar hos växten är ju individuellt. Men genom vårt urval har vi stora möjligheter att förbättra sorten efter våra önskemål - redan efter några år.
När du ska bestämma dig för vilken eller vilka sorter du ska odla frö av, välj då bland dina favoritsorter. De som trivs bäst där du bor.

Vitalitet - Livskraft

Den genetiska variationen bland korsbefruktande växter är nödvändig för att förhindra inavel. Har du för få föräldraplantor, blir snart fröet försämrat med svaga växter och dålig skörd som följd. Så även om du bara behöver lite frö, måste du odla flera fröplantor för variationens skull.
De självbefruktande är en annan historia. Hos dem är inaveln naturlig och helt oskadlig. Fröna från en enda ovanligt fin planta har stor möjlighet att föra sina anlag vidare till nästa generation.

Hybrider

F-1 hybrider produceras kommersiellt genom att två hårt inavlade föräldrar korsas med människans hjälp. Avkomman, F-1 hybriden, är i de flesta fall en likformig och kraftig växt, som överglänser motsvarande standardsort.
Visst går det att spara frön från hybriden. Men i nästa generation slår de gamla föräldrarnas anlag ut i en salig blandning. Försvagade och missbildade plantor är vanliga. Så undvik hybriderna i din fröodling.

Fröskörd och rensning

Ibland är vår växtsäsong här i Norden i kortaste laget för en del arter. Men de allra flesta hinner mogna mycket väl. Är fröet inte moget när frosten kommer, kan det skadas.
Skörda i torrt väder när fröet är fullt utvecklat och nästan faller av. Ofta mognar inte allt frö samtidigt, utan får skördas i omgångar. Frukter som ska ge frö, som t.ex. tomat, får sitta kvar tills de nästan är övermogna.
Efter skörden kan fröet behöva torka ytterligare innan det tröskas och rensas. Det behövs inga specialverktyg eller maskiner för att tröska i en småskalig odling. Är odlingen lite större, är en vanlig slaga en bra hjälp till flera sorters frö. Annars går det utmärkt att skilja fröet från den torra plantan med bara händerna.
Hos frukterna, som tomat eller gurka, måste fröerna först tas ur innan de kan torkas.
Det stora skräpet går lätt att plocka bort för hand. Och det mindre lätta "bosset" kan blåsas bort, vannas. Låt då skräpet föras bort med vindens hjälp, när fröet sakta hälls från en behållare till en annan en lagom blåsig dag.
Att kunna sålla fröet genom ett nät, tar bort ytterligare skräp. Då underlättar det att ha några sållar med olika maskstorlek. Men är absolut inte nödvändigt. Ofta räcker det att försiktigt skaka fröerna nerför en lutande långpanna eller liknande. Det mesta skräpet stannar kvar och fröerna rullar ner i hörnet.

Torkning och förvaring

Fröerna måste vara riktigt torra innan dom förvaras i påsar eller burkar. Sprid ut dem på ett nät eller en tidning. Rör om i dem då och då och byt tidning efter någon dag. Ju luftigare de ligger, desto bättre. Inomhus går bra, men idealiskt är utomhus i solen några fina höstdagar för många arter. Vill du skynda på torkningen med en hårtork eller en fläkt, var då noga med temperaturen. Över 43 °C skadas fröerna.
När fröerna känns helt torra, låt dem då ligga en dag eller två till, innan du förpackar dem. Märk påsarna noga och förvara dem torrt och svalt. Är bara fröerna ordentligt torra, går det utmärkt att ha dem i en lufttät förpackning i kylen och t.o.m. i frysen. Men låt dem då bli rumstempererade innan du öppnar förpackningen, annars bildas kondensfukt. Ärter och bönor är undantagen, de håller sig bäst i icke täta påsar, vanliga papperspåsar.
Fröets livslängd hänger på hur moget det var när det skördades, hur väl det torkats och hur det förvaras. Det kan skilja flera år mellan ett bra och ett mindre bra förvaringsställe.

Testa fröet

Orkar du, så plocka bort en del frön som inte ser bra ut, omogna, missformade eller missfärgade. Sprid ut 100 st. (eller 50) på en fuktig pappershanduk. Till stora frön som ärter, bönor, majs och squash, fungerar ofta en bit kraftigt bomullstyg bättre. Fukta, vik ihop och lägg rullarna i en plastpåse i rumstemp. Eller ställ dem i en burk/hink och se till att de inte torkar ut. Det går givetvis bra att så fröerna i en kruka med jord också.
Det tar mellan 3 dagar och flera veckor för olika sorters frö att gro. Räkna hur många som grott normalt efter de dagar som just den arten behöver för att gro. Och du får fram grobarheten i procent.

Jord, gödsel och klimat

Generellt är en något lättare jord att föredra framför en tung lerjord. Den blir fortare varm på våren och fröplantorna mognar av tidigare på hösten. Men visst går det att odla bra frö på lerjord också.
Det viktigaste är att jorden är i bra kultur och välgödslad. Kraftiga, friska växter ger bra och livskraftigt frö, som för med sig sina goda egenskaper till nästa generation. Bland de stora näringsämnena är det främst fosfor, kalk och kalium som behövs vid fröutvecklingen. Undvik kvävegödsling sensommar och höst.
En väl omsatt, kraftig kompost är ett tryggt sätt att ge jorden den näring den behöver för att kunna försörja växterna. Lämpliga besprutningar med olika extrakt under växtsäsongen, stimulerar utvecklingen.
Tidig frost på hösten är det största hotet mot frömognaden. Många arter tål knappast några minusgrader alls. Skyddade, varma lägen i full sol är en stor hjälp. Även stark vind kan ställa till stor skada när den blåser bort det mogna fröet.
Läs mer om de olika arternas fröodling under deras rubriker i katalogen.

Lantsorter - lokalsorter - standardsorter - trotjänare

I England och USA har man gjort det lätt för sig och kallar dem alla för "™heirlooms"™ (arvegods, släktklenod). Trotjänare är väl det ord som bäst motsvarar meningen i begreppet.
Att följa de strikta grupperingarna Lantsorter, Lokal- och Standardsorter blir klumpigt i dagligt tal och gränserna är ofta osäkra. Många hamnar mitt emellan och kan vara både lokal- och standardsort eller lant- och lokalsort.
Att kalla dem för "™gamla"™ sorter är heller inte riktigt bra. En trotjänare från 30-talet är inte gammal i förhållande till en 1700-talssort och blir inte äldre bara för att den hamnat utanför de officiella sortlistorna. Men anledningen till att den borde få finnas kvar är just att den är en trotjänare. Den har visat att den trivs här och ger pålitliga skördar.

I och med ändringen i utsädesförordningen i maj -98 gavs en möjlighet för flera av dessa trotjänare att lagligt komma ut på marknaden igen. Om är bara i småförpackningar.
Det finns flera lokalsorter och utländska trotjänare som växer utmärkt i större delen av Norden. Östgöta märgärt, kålrot från Bjursås, gurka Arboga Vit och purpurkål från Baltikum är några exempel. Vi har bl.a. introducerat Gammal Gotländsk haverrot och kommer att erbjuda flera sorter i framtiden.
Denna ändring i utsädesförordningen, som var ett undantag från de strikta EU-reglerna, gjorde det tillåtet att sälja frön till före-1990-sorter. Det öppnade för ett lagligt uppförökande och spridande av flera trotjänare och ett bevarande av genetiska växtresurser till glädje för alla.

Från 1:januari 2011 är dock detta undantag borta. Nu måste trotjänarna registreras på EU:s bevarande- eller amatörsortlista. Det kostar pengar och kräver dokumentation om sortens ursprung, som ofta är omöjlig att hitta.

Hör av dig om du är intresserad av att odla frö i lite större skala för försäljning.

Fröodling.se

Här kan du läsa mer om fröodling. Redaktör och huvudförfattare är Anders Skarlind
http://www.fröodling.se
eller
http://www.froodling.se

Mer om småskalig fröodling på engelska hittar du här:

http://campus.extension.org/course/view.php?id=377
http://www.kokopelli-seed-foundation.com/index.html
http://www.savingourseeds.org
http:://howtosaveseeds.com/index.php