Broccoli

Brassica oleracea var. italica/cymosa

Broccoli är en användbar och näringsrik kålväxt som är mer lättodlad än sin släkting blomkålen. En planta kan ge en rejäl skörd i form av ett stort toppskott och många mindre sidoskott.

Sessantina Grossa, ekofrö

De Cicco, ekofrö

Calabrais, ekofrö

Waltham 29, ekofrö

Thompson, ekofrö

Piracicaba


Sådd

Så glest inomhus eller i drivbänk, ca 1 cm djupt, 4-6 veckor innan beräknad utplantering. Fröna vill ha god värme under groningen, gärna strax över 20°C. Efter uppkomsten ska de stå ljust, svalt och luftigt för att undvika att de blir gängliga och angrips av rothalsröta. Men inte under 14°C någon längre tid. Låga temperaturer ökar risken för stocklöpning betydligt. Avhärda plantorna successivt innan utplanteringen, som sker när frostrisken är så gott som över. En lätt frostnatt tål de flesta kålslagen. Plantera ut småplantorna något djupare och packa till jorden. Det hindrar en del kålflugor att lägga sina ägg. Många tidiga sorter går att så direkt på friland när jorden blivit uppvärmd. Låt inte sådden torka ut och se upp med jordlopporna.

Avstånd

Håll 5 cm inbördes avstånd vid plantuppdragningen. På friland behöver broccoli 40–50 cm i raden och ca 60 cm mellan raderna. För engångsskörd räcker ett plantavstånd på ca 25 cm. Huvudet blir något mindre och sidoskotten få, men totalskörden blir minst lika bra.

Skörd

Skär av huvuden med en bra bit av den läckra stjälken kvar innan blomknopparna öppnat sig. Även huvud med nyss utslagna blommor går bra att äta. Sidoskotten skördas sedan efterhand. Broccolin tål en hel del kyla och blir, liksom grönkål och brysselkål, godare efter några frostnätter. Den kan stå kvar i landet till långt in på senhösten.

Det vanligaste sättet att långtidsförvara broccoli är infrysning efter förvällning. Delad i småbitar går den också utmärkt att torka i svag värme.


Frö

 1g är 200–300 frön. En portion ger vid förkultivering 50–100 plantor och sår 5–10 meter på friland. För 1 000 plantor behövs 8–10g och för att så 100 sträckmeter åtgår knappt 10g.


Mer information

Broccolin är ursprungligen, vad man vet, en italiensk kålväxt. Den skattades högt av romarna, som kallade den "Jupiters fem fingrar". Trots att romarna spred den över stora delar av Europa, var det först i mitten av 1500-talet som den började odlas i större omfattning. Den var då en tvåårig växt som bildade blomhuvuden först andra året.
Broccolin var inte bara grön vid den här tiden, utan också violett, brun, röd och gräddfärgad. De flesta av dessa färgglada varianter försvann så sent som i slutet av 1800-talet. Några finns dock kvar.

Broccolin är lättodlad och har inte alls lika höga krav som till exempel blomkål, som är dess närmaste släkting. Men tillgången på vatten är viktig. Den är mycket näringsrik och odlas och uppskattas mer och mer. 

Skillnaderna mellan hybriderna och de normalt pollinerade broccolisorterna är mycket tydlig. Hybriderna har generellt ett större, tätt och tungt mitthuvud, medan standardsorterna oftast ger fler och större sidoskott. Totalskörden är därför ibland till standardsorternas fördel. Hybriderna har alla en koncentrerad skörd, på gott och ont, medan standardsorterna skördas under längre tid. Likformigheten hos hybriderna finns inte hos de normalt pollinerade, som ger mer varierande storlek på huvudena. När det gäller smaken är standardsorterna oftast överlägsna. De få normalt pollinerade sorter som finns kvar idag, för en tynande tillvaro i skuggan av ständigt nya broccolihybrider.

Läs om hur du fröodlar broccoli här.