Bondböna
Vicia faba
Bondbönan är, namnet till trots, ingen böna utan tillhör vickersläktet. Den har odlats av människor i tusentals år. Plantan är tålig och de stora fröna proteinrika och mättande.
En gammal sort som ursprungligen kommer från Spanien. Baljorna blir mycket långa, upp...
Mer info →
Välkänd 1800-talssort med stora, hängande, mörkgröna baljor. Varje balja innehåller...
Mer info →
Mycket tidig och givande böna med vita frön. Plantorna är stadiga och kraftiga och...
Mer info →
Den gamla, traditionella bondbönan från Solberga socken i Bohuslän, där den odlats i...
Mer info →Sådd
De stora platta fröna kan sås tidigt på våren, så snart jorden reder sig, cirka 5 cm djupt. De är inte, som andra bönor, lika känsliga för kall jord. Bönorna gror vid 4–5 °C i jorden.
Avstånd
10–20 cm mellan plantorna och 40–60 cm mellan raderna. Vid dubbelrad cirka 15 cm.Skörd
Baljorna plockas och spritas efterhand hela sensommaren och hösten. De kan frysas efter förvällning eller torkas för vintern. Många föredrar att skala bönorna efter ett uppkok, likt mandel, för att få bort det något beska skalet. Även unga baljor, där fröna just har börjat utvecklas, är mycket goda att äta hela.
Frö
100g innehåller 60–90 frön. En portion räcker till att så 3–4 m. För att så 100 sträckmeter behövs 800–1 500g.Mer information
Bondbönan är en medlem i ärtfamiljen, men inte närmare släkt med övriga bönor. Den tillhör istället vickersläktet (Vicia) och kallas både åkerböna, hästböna och duvöga allt efter storleken på fröna.
Bondbönan har troligen sitt ursprung vid Kaspiska havet och Mellanöstern, där den odlades redan under yngre stenåldern. Bondbönor har hittats i egyptiska gravar och i ruinerna efter Troja. Både romare och greker använde dem på många sätt. Till Kina kom bondbönan under 100-talet via Sidenvägen. Där har den idag sin största användning. I Europa odlas idag bondbönor framför allt på Pyreneiska halvön, i Holland och England.
Bondbönan är upprättväxande med en stadig stjälk på cirka 1 meter och blommar med väldoftande vit-svarta eller röda blommor. Småväxta sorter på 30–40 cm och höga på 150 cm finns också. Till skillnad från flera andra bönor används sällan baljorna, utan bara de stora fröna. Ofta omogna och späda, men också torkade för vinterbruk. De grågröna fröna är mycket proteinrika och mättande och används till soppor, puréer och grytor eller sauterade med kryddor i olja. Men även hela unga baljor, där fröna just börjat utvecklas, är delikata lätt kokta eller stekta.
