Skärböna

Phaseolus vulgaris 

Skärbönan ger baljor som är breda och platta med en mycket god smak. Namnet har de fått efter att de traditionellt skars i bitar innan tillagningen.

Roma II


Sådd

Det går inte att så i kylig jord. För att fröna ska gro och inte ruttna, måste jorden vara uppvärmd till minst 12°C, helst 16°C för obetade frön. Så bönorna 35 cm djupt.

Avstånd

Mellan plantorna 1015 cm och mellan raderna 3550 cm. I bäddar kan raderna stå närmare varandra. Men var försiktig. Bönor ska växa luftigt. I ett fuktigt klimat är det bäst att välja ett större rad och plantavstånd. Bönfläcksjukan, en vanlig svampsjukdom, kan lätt drabba växterna, speciellt om de står för tätt.

Skörd

Plocka baljorna ofta. Skärbönans långa, breda och platta baljor kan delvis få utveckla små frön, men vänta inte tills de blivit för stora. Då blir de mer eller mindre trådiga och sega. Dessutom producerar plantan nya baljor så länge den plockas. Det går att frysa bönorna efter förvällning eller att torka dem. Konservering är en gammal beprövad metod att ta tillvara färska bönor, likaså syrning. 

Frö

1g innehåller 24 frön. En portion sår mellan 3 och 10 meter beroende på fröstorlek. För 100 sträckmeter behövs 400600g och till 1000 kvm. åtgår 713 kg.

Mer information

Trädgårdsbönan, P. vulgaris, har sitt ursprung i Sydamerika, där den odlats i minst 8000 år. Troligen härstammar den från en vildväxande baljväxt, P. aborigineus, som ännu finns i Argentina och Brasilien. De skilda arter av bönor som odlats i Asien i tusentals år har ett dolt förflutet i Indien och bortre Asien. Spanjorerna förde med sig bönan till Europa i början av 1500-talet och då som klättrande prydnadsväxt. Inte förrän på 1820-talet fanns lågväxande bönor i handeln, trots att Nordamerikas indianer odlat låga bönor hundratals år tidigare. Bönornas baljor var gröna och ofta violettfläckiga ända fram till 1830 då den första gula vaxbönan kom. Och trådar hade dom. Det dröjde ända till 1894 innan trådlösa baljor introducerades.

Trädgårdsbönorna brukar indelas efter sin höjd i buskbönor (var. nanus) och störbönor (var. vulgaris). Dessa båda grupper delas sedan upp i bryt-, vax- och skärbönor för färskkonsumtion och sprit- eller kokbönor, som oftast får mogna innan skörd. Men gränserna är lite flytande. Bryt-, vax- och skärbönor kan få mogna och användas torkade som spritbönor. Likväl som spritbönor kan njutas färska. Unga hela baljor eller spritade halvmogna frön.