Ärter

     Pisum sativum
Trädgårdsärten är en mycket gammal kulturväxt och ursprunget är osäkert. Enligt de senaste analyserna skulle en baljväxt i Mindre Asien, P. humile, vara förfadern. Men de äldsta ärtfynden är ifrån gränstrakterna mellan Burma och Thailand, daterade till 9750 f.Kr. Åtskilliga mångtusenåriga fynd har gjorts både i Europa, främre Asien och Kina. Våra vikingar såg guden Tor som förfader till ärten och alltsedan dess lever torsdagsärten kvar hos oss.
Dessa gamla ärter var hårda och fick skalas som nötter, men hade förvärvat egenskapen att inte sprätta iväg sina frön som de vilda släktingarna.
Genom årtusenden av odling förbättrades ärten och på 1500-talet uppträder den första gröna spritärten. Med sötma från en mutation i de franska Pyreneerna. Färska gröna ärter blev snabbt favoritmat över hela Europa. Och tvåhundra år senare fick engelsmannen Thomas Knight fram den ännu sötare märgärten.
Sockerärten, med sina membranfria omogna baljor, påstås ha utvecklats av holländarna och omnämns första gången 1536. Men troligen har kineserna odlat sin berömda sockerärt långt tidigare. Legender berättar om femtusen år.
Ärter lever, liksom andra baljväxter, i symbios med vissa kvävesamlande bakterier och andra mikroorganismer i jorden. De ger växten kväve och massor av andra viktiga näringsämnen i organisk form i utbyte mot kolhydrater. Att baljväxter gör jorden mera fruktsam, utnyttjade både greker och romare för flera tusen år sedan i stor omfattning.
Trädgårdsärterna varierar mycket i höjd. Från de lägsta på ca. 25 cm till de högsta på 2 meter och mer. Samma sort blir normalt högre ju längre norrut den odlas, p.g.a. mera ljus.
Man delar in ärterna efter baljornas och frönas utseende och användning och efter sorternas olika höjd och tidighet. Hos sprit- och märgärterna äter man endast de omogna, gröna fröna, medan de spröda och söta baljorna med outvecklade frön, används hos sockerärten. Brytärterna har trinda, söta och köttiga baljor, som skördas och njutes hela när fröna är nästan fullt utvecklade. Gula och gröna kokärter skördas sent på hösten och tröskas mogna och torra.
Ärter trivs bäst i lätt väldränerad jord med hög mullhalt och god fuktighet. Täck gärna jorden kring ärterna med växtmaterial för att hålla kvar fukten. Vatten är mycket viktigt för ärtorna.
Tillämpa en växtföljd på 4-5 år och bespruta jorden med algextrakt eller fräkenspad för att förhindra spridning av svampsjukdomar. Jäst nässelvatten stärker växten och vid direkta angrepp av bladlöss, ärtvecklare, ärtviveln eller trips, kan man pudra med algomin, kalk, aska eller stenmjöl. Flera besprutningar med renfane- eller malörtsté avskys också av insekterna och pyrethrum eller rotenon är direkt dödande.
För att ytterligare hjälpa ärterna och öka deras trivsel, sår man dem i närheten av morot, kålrot, rädisa, gurka, bönor, majs och mynta men långt ifrån lökfamiljen och potatis.

SÅDD: Socker- och spritärter sås så fort jorden reder sig, medan märg- och brytärterna vill ha en jordtemperatur på minst 8-10°C för att inte ruttna. Alla kan sås i omgångar från vår till sommar. Så ärterna ca. 3 cm djupt, eventuellt lite djupare vid sommarsådd för fuktens skull.

AVSTÅND: Så med 5-8 cm plantavstånd och 35-50 cm mellan raderna. Ärter kan också sås i dubbelrader med 10-15 cm radavstånd eller bredsås i breda band. Höga och medelhöga sorter behöver stöd att klättra på.

SKÖRD: Sockerärterna skördas innan fröna utvecklats nämnvärt, medan märg- och spritärterna plockas av och spritas när baljorna är fullmatade, men inte övermogna. Brytärten får gärna bli tjock och saftig med nästan fullt utvecklade frön.
Ärter tål någon minusgrad på hösten, men blir lätt fläckiga och förlorar sin sprödhet efter några frostnätter. Alla typer av ärter ätes färska, kokta eller stekta etc. De torkas, fryses och konserveras.

FRÖ: 1g är 2-4 frön. En portion sår minst 4-5 meter. Till 100 sträckmeter åtgår 6-900g beroende på sort.


Brytärt

     Pisum sativum
Är en gansk ny typ av ärt, där hela den, trinda och söta baljan med utvecklade frön ätes. Baljorna har oftast två trådar som är lätta att ta bort innan tillagning eller då den kokta baljan dras mellan tänderna.
Brytärterna vill ha en varmare jord vid sådden för att inte ruttna. Minst 8 grader C., gärna 12-15 grader.
Läs mer om odling och historia ovan.
Sugar Ann, ekofrö
Extra tidig, relativt lågväxande (50-60 cm) brytärt med massor av söta och spröda, 6-7 cm långa baljor. De är trinda och trubbiga med ljust grön färg. Sugar Ann är en medaljvinnare och behöver lite el...

» Mer info    » Tillbaka till toppen

Antal:

Sugar Snap, ekofrö
Introducerades 1979 och blev en omedelbar succé. Det är en medelsen, högväxande brytärt (150 cm och uppåt) med trinda, 8-9 cm långa, svagt böjda baljor. Sugar Snap har en lång skördeperiod av köttiga...

» Mer info    » Tillbaka till toppen

Antal: