Bondböna

     Vicia faba
Bondbönan är en medlem i ärtfamiljen, men inte närmare släkt med övriga bönor. Den tillhör istället vickersläktet och kallas både åkerböna, hästböna och duvöga allt efter storleken på fröna.
Den har troligen sitt ursprung vid Kaspiska Havet och Mellanöstern, där den odlades redan under yngre stenåldern. Bondbönor har hittats i egyptiska gravar och i ruinerna efter Troja. Både romare och greker använde dem på många sätt. Till Kina kom bondbönan under 100-talet via Sidenvägen. Där har den idag sin största användning.
I Europa odlas idag bondbönor framför allt på Pyreneiska halvön, i Holland och England.
Bondbönan är upprättväxande med en stadig stjälk på ca. 1 meter och blommar med väldoftande vit-svarta el. röda blommor. Småväxta sorter på 30-40 cm, likväl som höga på 150 cm finns också.
Till skillnad mot flera andra bönor används sällan baljorna,utan bara de stora fröna. Ofta omogna och späda, men också torkade för vinterbruk. De är mycket proteinrika och mättande.
Bondbönan, som tål lätt frost, trivs lika bra på en näringsrik, vattenhållande mulljord, som på en fruktsam lerjord. T.o.m. en ren torvmarksjord duger. Den har stort näringsbehov, i synnerhet i början innan samspelet med de kvävesamlande organismerna i jorden kommit igång.
Den angrips ofta i toppen av den svarta bladlusen på sommaren. För att förhindra detta sår man bönorna luftigt tillsammans med potatis, kyndel, bovete eller toppar dem så fort blomning och fruktsättning är över. Toppningen påskyndar också mognaden. Kasta inte topparna om de är fria från löss. De går utmärkt att äta lätt kokta.
Pyrethrum kan användas mot lössen i värsta fall. Även renfane- och malörtsté hjälper.
Bondbönan växer också gärna tillsammans med morot, blomkål, kryddor och ärter, som får klättra på bönstjälkarna. Men inte med lökfamiljen.

SÅDD: De stora platta fröna kan sås tidigt på våren, så snart jorden reder sig, ca. 5 cm djupt. De är inte, som andra bönor, lika känsliga för kall jord. Bönorna gror vid 4-5 °C i jorden.

AVSTÅND: Mellan plantorna 10-20 cm och 40-60 cm mellan raderna. Vid dubbelrad ca. 15 cm.

SKÖRD: Baljorna plockas och spritas efter-hand hela sensommaren och hösten. De grågröna fröna används till soppor, puréer och grytor eller sauterade med kryddor i olja. De kan också frysas efter förvällning och som mogna torkas för vintern. Många föredrar att skala bönorna efter ett uppkok, likt mandel, för att få bort det något beska skalet.
Hela unga baljor, där fröna just börjat utvecklas, är delikata, lätt kokta eller stekta.

FRÖ: 100g innehåller 60-90 frön. En portion räcker till att så 3-4 m. För att så 100 sträckmeter behövs 800 - 1500g.