Frakt från 15 kr

Odla rödbeta


Rödbetan, Beta vulgaris var. conditiva, är en av de mest kända medlemmarna i familjen amarantväxter, Amaranthaceae och har precis som mangold, sitt ursprung i den vildväxande strandbetan. Men rödbetan är betydligt yngre än mangolden. Inte förrän på 200-talet uppträder den vita och den röda betan i Italien. Romarna spred den över Europa och ända fram på 1500-talet kallades den "romersk beta". Två hundra år senare odlades inte bara vita, gula och röda betor, utan de nya, stora formerna, sockerbeta och foderbeta, som snabbt fick stor betydelse i lantbruket som föda åt djuren.

Rödbetan kan odlas på de flesta jordar, men undvik de styvaste lerjordarna och tillämpa minst 4-årigt växelbruk. Bäst trivs den i mullrika sand- och mojordar.
Näringsbehovet är måttligt och för kraftig kvävegödsling ger håriga, förvuxna och dåliga rötter. Men den får inte lida brist på kalium, så ge den gärna lite träaska (för mycket kan orsaka skorv om jorden har ett högt pH-värde) eller stenmjöl. Även bor är viktigt för rödbetan. Brist på bor ger lätt dålig kvalitet och bruna partier inuti betan (hjärtröta).

De ljusa ringar som ibland syns i roten uppstår för det mesta vid kraftiga förändringar i vädret. Långa, varma och torra perioder ger rödbetan svag färg, i synnerhet om de följs av häftiga regn. Kvalitén blir bäst om rötterna får växa snabbt och jämnt utan stora variationer i jord eller luft. Rotsystemet är grunt, så den lider under torrperioder. Hacka ytligt för att inte skada rötterna.

Rödbetan är från början en strandväxt och uppskattar därför lite havssalt, tång, algomin, duschning med algextrakt och väl sammansatt kompost. Den växer gärna tillsammans med buskbönor, lök- och kålfamiljen (i synnerhet kålrabbi), sallat, rädisor, men ogillar störbönor och senap.

Insektsangrepp är ovanliga. Efter vallbrott kan dock knäpparlarver vålla problem och under torra somrar kan jordflylarverna hållas under kontroll med riklig vattning, ev med tillsats av renfana eller malört.

SÅDD: Rödbetsfröet är besvärligt. Det vill ha rätt förhållande mellan värme, fuktighet och syre för att gro jämnt. I kall jord ruttnar många och antalet stocklöpningar ökar. Är det för blött, ruttnar det snabbt. Är jorden tät eller torr händer ingenting.
Så fröna glest i omgångar ända fram i juli, ca. 2 cm djupt. Rödbetor som ska lagras bör sås sent, för att inte bli för stora och hårda.

AVSTÅND: Håll 3-8 cm mellan plantorna och 30-50 cm mellan raderna. Det längre plantavståndet gäller i synnerhet de avlånga sorterna.
Rödbetsfröet är egentligen en frukt med 2-6 frön. Så det kommer ofta upp flera plantor på samma plats. Många tycker att noggrann gallring är vik-tigt. Men kan man acceptera en viss variation i storleken, går det att överlämna gallringen åt naturen. Den starkaste dominerar och tränger undan de mindre plantorna. Så inte för tätt bara.

SKÖRD: Små rödbetor med blasten kvar, lätt kokta, är en delikatess hela sommaren. Skörda rödbetorna för lagring innan de starka frostnätterna börjar. Lämna kvar några cm av blasten och putsa inte av rötterna. Rödbetan blöder lätt. Förvara betorna i sand, torv, torra löv eller bara i säckar vid en låg temperatur och en hög luftfuktighet. De kan, liksom andra rotfrukter, även skivas tunt och torkas, läggas in i ättika eller mjölksyras.

FRÖ: 1g innehåller 60-90 frön. En portion sår 5-8 meter. Till 100 sträckmeter behövs 80g av de runda och 50g av de avlånga. Till 1000 kvm. åtgår mellan 1-1,8 kg.