Rädisa

     Raphanus sativus var. radicula
Rädisan tillhör de korsblommiga och är en relativt ung förädling av rättikan. Det var först på 1700-talet som den rädisa vi är vana vid, såg dagens ljus. Rättikan, däremot, har odlats mycket länge. Se under rättika.
Rädisan blir bäst om den får växa snabbt utan avbrott i en fuktig, mullrik sandjord med måttlig näring. Saknar den vatten blir smaken skarp och den går kvickt i blom.
Rädisan är inte lika mottaglig för klumprotsjuka som övriga korsblommiga växter vi odlar. Men undvik att odla den på samma ställe alltför ofta.
Den angrips däremot ofta av jordloppor och kålflugan, som också kan framkalla den skarpa smaken. Håll jordytan ständigt fuktig eller strö träaska, kalk, stenmjöl eller algomin upprepade gånger på bladen och jorden. Vid mycket envisa och allvarliga angrepp kan pyrethrum användas.
Rädisor och rättikor kan odlas tillsammans med de flesta växter, men ogillar isop.

SÅDD: Så glest 1-2 cm djupt när jorden reder sig på friland, i växthus och bänkar. Utvecklingstiden är kort (4-6 veckor). Så därför i omgångar med några veckors mellanrum ända fram till augusti-september. I växthus ännu längre.

AVSTÅND: 1-2 cm mellan plantorna och ett radavständ på 10-30 cm.

SKÖRD: Skörda ofta. Låt inte rädisorna förväxa och bli svampiga. De håller sig någon vecka i kyl. Prova även tillagade rädisor. Kokta, stekta, grillade, etc.

FRÖ: 1g innehåller 80-130 frön. En portion sår över flera meter. Till 100 sträckmeter behövs minst 50g. I växthus och bänk åtgår 5-10g/m2.

Fröodling Rädisa