Palsternacka

    Pastinaca sativa
Palsternackan tillhör samma familj som moroten och har selekterats från vildpalsternackan, som växer över stora delar av Europa och asiatiska Ryssland. Den har utvecklats främst i England. Och någon gång under Medeltiden dyker de långa, koniska rötterna upp. Mer eller mindre greniga och klotrunda rötter har nästan helt försvunnit.
Det är en av våra härdigaste rotfrukter, som dessutom blir betydligt sötare efter ordentlig frost. Övervintrad palsternacka innehåller tre gånger mer sockerarter än den som skördas på hösten.
I en djup, mullhaltig och något kraftigare jord trivs palsternackan bäst. I en alltför svagt gödslad jord ger den håriga rötter och en uttorkad jord får den att spricka.
Odla palsternackan tillsammans med lök, rädisor, sockermajs, krasse, gurkört, men inte potatis.


SÅDD: Använd alltid färska frön och så tidigt på våren, 1-2 cm djupt. För att påskynda groningen, som tar ca. 3 veckor, kan fröna blötläggas ett dygn innan sådden i ljummet vatten, torkas av och sås. Man kan också vattna i såraden innan sådd eller så mycket sent på hösten, strax innan tjälen kommer. Låt inte jorden torka ut under groningen.

AVSTÅND: 8-13 cm mellan plantorna och 40-60 cm mellan raderna.

SKÖRD: Skörda så sent som möjligt, eftersom palsternackan växer kraftigt på hösten och smakar bättre efter frost. Lämna kvar 2 cm av blasten och förvara dem som morötter.
Små gallringsrötter kan avnjutas som delikatesspalsternacka under sommar och höst.
Om man täcker över palsternackorna i landet med ett tjockt lager hö, halm eller liknande, kan de skördas ända tills de fryser fast. Rötter som övervintrat i jorden är vita och delikata, men måste tas upp så snart tjälen gått ur. Börjar de växa igen, blir de fort träiga och osmakliga i märgen.

FRÖ: 1g innehåller 150-250 frön. En portion räcker till att så ca. 5-7 sträckmeter. 15-20g sår 100 meter och till 1000 m2 behövs 250-400g.

Fröodling Palsternacka